Dagens inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Vad är egentligen meningen med våra liv, och hur mycket betyder egentligen gemenskapen mellan oss på det rent existentiella planet…? Ja, den aspekten av tillvaron den aktualiseras verkligen i jultider som nu.
Vi lever i en tid där så mycket är MÖJLIGT. Ett gigantiskt smörgåsbord av erbjudanden, tjänster och äventyr och inte minst upplevelser, står varje ny dag framför våra nyfikna näsor. Och vi kan nu mer än någonsin förut välja, vraka och GÖRA. Och den enkla anledningen till det, är i grunden bara att det faktiskt är MÖJLIGT…!
Så mycket tid av våra liv kan vi i dag välja att använda för att genomföra, uppleva och erfara sånt som för människor så där ett sekel tillbaka, inte ens var föreställningsbart, än mindre var det genomförbart – det lät sig helt enkelt inte göras, för det var inte möjligt! Men de flesta var då nöjda med den omständigheten och okejade den för sån var DERAS verklighet och den var då, på den tiden, allt annat än förhandlingsbar…
I dag lever många av oss i den villfarelsen att allt man KAN göra, det bara MÅSTE man också göra…
Och antagligen bedöms och värderas vi därför, betydligt mer än förut, just utifrån det vi GÖR. Än… av vilka vi i grunden, alldeles avskalade våra jobbinsatser, framgångar, felsteg och misslyckanden verkligen ÄR. Det här får ganska förutsägbart konsekvenser för det tenderar att mer och mer skapa den breda, vedertagna bilden av våra identiteter. För den här människosynen passerar naturligtvis inte utan att påverka våra självbilder. Det ena ger då det andra, och förväntningarna på att vara en allt mer framgångsrik “Doer” (och för allt i världen ingen “Looser” …) galopperar och de egna kraven på sig själv accelererar mer och mer.
Och allt fler och deras kroppar och själar och hela det mentala paketet, slår dagligen skallen i den till slut oundvikliga vägg där den röda skylten finns med sin självlysande text: ” Hallååå där människa, STOPP, nu ORKAR du inte längre och det är INTE MENINGEN att du ska orka på den här nivån av ditt eget skapade vansinne…!”
Och det är då, först då – när tillvaron kraschar, som de flesta, i bästa fall … så småningom BLIR klokare, tar time out, och äntligen ställer sig frågan om vad som egentligen är meningen med våra liv …?
Förvånansvärt många har visat sig tålmodiga nog att lägga nödvändig tid på att hitta SITT rätta svar på den här frågan. Och det finns en hel del människor som då också lyckats med att hitta sitt absoluta sanna jag där i ruinerna av sitt gamla själv – bygge, och för vilka livet sen tagit en helt annan riktning genom insikter och utveckling.
Mycket är lika och i den meningen demokratiskt mellan oss när vi lever här på jorden, och ETT arbete har vi gemensamt, ett ständigt pågående, som vi nog oftare skulle behöva bli påminda om:
DET att vi jobbar alla i varje ögonblick, här och nu, med att fritt och med eget ansvar, SKAPA de avtryck och de minnen av oss själva och våra liv som vi en gång ska lämna efter oss. Och vi väljer själva hur de ska se ut … Det mandatet har vi en gång blivit tilldelade.
Dessutom bidrar vi oavbrutet på många olika sätt genom vårt sätt att leva, vara och välja, till hur de minnen och avtryck som alla våra medvarelser lämnar efter sig. Det ska man ha klart för sig, för det är ganska mäktigt, och förknippat ett visst ansvar tycker jag…
