Jag har aldrig gillat ordet MAKT och ännu mindre maktberusade människor.
Det har aldrig imponerat på mig för det får mig att associera till arrogans och överläge och faktiskt till något så konstigt som ljudet av hård metall… Och ännu mindre tilltalas jag av själva betydelsen som per definition ju kan… innebära att den i alldeles för många innehavare av den, stannar vid att bli en rent personlig tillhörighet, ett ODELBART universalredskap till användning för bara EN enda person.
Men lyckligtvis så finns det också (och har i vår historia funnits) en och annan mer osjälvisk maktinnehavare som faktiskt varit mogen nog att kunna bortse från sina egna anspråk och som delar med sig av det här kapitalet. Och då i bästa fall för att, inte bara för sitt eget bästa… på något sätt göra den här världen bättre.
Men hur som helst, så tycker jag i alla fall betydligt bättre om MEDINFLYTANDE för det har en aura av respekt och sympati och går i bräschen för de goda demokratisk principer som varje samhälle och världen i stort, så här långt i vår utveckling, mycket mer borde vila på.
Men det är ju så att den där makten den finns så illmarigt lite över allt omkring oss, både i den lilla vardaglig världen och i den stora vida lite längre bort ifrån oss. Vem har t.ex inte mött den på arbetsplatser? I en och annan kollega som visat sig vara styrd av just maktbegär, och som gått igång på dominans över andra och som drivits av att stärka sin egen i grunden ängsliga, osäkra insida.
Och det här tycks för vissa personer bli toxiskt och ger kickar och ett växande beroende av MER makt och bestämmanderätt. För hos en i grunden inte sällan svag och skadad människa som kompenserar för det utåt, så kan det funka som vilken annat drogberoende som helst. Och det hela är ganska tragiskt för jag tror att en sån person kan ha svårt att varaktigt hitta lugn och harmoni i tillvaron och famlar som i blindo kanske till och med efter en mening med själva livet.
