Ju längre man får hänga med desto tydligare blir det att själva stommen av det härliga livet, den är långt ifrån ett hafsverk och ett rent under av kosmisk logik!

Livet är en förunderlig föreställning och tanken bakom är sannerligen inget hafsverk utan ett rent under av kosmisk logik ! Men det är skönt att man inte har själva manuset i sin hand tänker jag, det räcker med att vara “känner-på – mig” – typen och det är inte alltid lätt … Vissa dagar blir man så klokt påmind om att tillvaron inte är och ska inte vara som en existentiell lunchmeny där man så där lite lyxigt själv kan välja den rätt som för dagen lockar mest. 

De dagarna talar livet med all önskvärd till en, om man lyssnar… och klargör att varje dag är en icke förhandlingsbar, förutbestämd “dagens rätt”. Och att den får man då vackert tugga i sig oavsett om man är missnöjd med “kryddningen” eller alls inte gillar ingredienserna, för man får banne mig inte vara kräsmagad, då riskerar man att bli bortskämd och avtrubbad och ibland rent odräglig. 

Och jag tror för min del att det är nyttigt att bli påmind om att livet har en plan med oss och mäktigt men välvilligt, styr oss när det behövs och att vi faktiskt inte alltid kan, eller ska styra livet själva. Och det där att odla lite ödmjukhet och ibland underordna sig saker och ting behöver inte vara detsamma som att positionera sig som en uppgiven looser, för det kan faktiskt vara en bra lärdom och rent utvecklande faktiskt. 

Men varje dag är ju också en ny omständighet som man på nytt måste förhålla sig till och det jobbet ska vi helst göra med både förstånd och hjärta, och genom de valmöjligheter som vi ju ändå har. Vi kan inte alltid styra vad som ska hända i vår vardag och definitivt inte över allt, men vi har faktiskt fått mandat att välja att vara hyggliga och snälla och göra så lite illa varandra och världen som det bara är möjligt. Att välja kräver tid och eftertanke för då blir det oftast bäst. Men frågan är om vi har den tiden i vår vardag i dag, och om vi förstår hur den bristen påverkar våra liv och våra relationer, egentligen…? Och kanske håller vi nu, till viss del att tappa blicken för orsak och verkan och missar en del samband i vår stressade tillvaro, tänker jag …?