Att TÄNKA KRITISKT, utan att vara ute efter att bara käfta och bråka, är för mig den solida förtruppen till ett gott omdöme. Och det har sannerligen hindrat många från att “köpa grisen i säcken” och bli blåsta på olika sätt.
Och när en människa, ibland är HELT och fast övertygad en religiös, politisk – eller idealistisk tro, tanke eller tillhörighet, eller lägger samma kraft på att istället kategoriskt ta avstånd FRÅN något sånt. Och då inte är beredd att låta ljuset av det minsta sunt tvivel falla över det, eller inte vågar närma sig en kritiskt tanke, eller eftertanke, då kan jag bli lite fundersam.
För då kan man ibland ana ett löst bygge, eller kanske ett beställningsverk, som ett svar på en förväntan, eller att det man inom psykologin kallar en “reaktionsbildning” kan ligga bakom. Något som man kan ha skapat en motreaktion i förhållande till och i sin barndom kände sig påtvingad och DÅ inte KUNDE reagera mot. Eller kan det mycket väl vara så enkelt att man bara vill ha en tillhörighet till det som andra att andra också har anslutit sig till för det betyder trygghet. Och för att det är tryggt och bekvämt att inte behöva göra några djupdykningar i några ställningstagande, utan bara kunna flyta med utan någon större ansträngning.
Och när motivationen till fördjupning och en mer, som jag tycker, “levande” tro, övertygelse eller ståndpunkt, när den saknas hos någon, då finns det ofta också ett motstånd till att blåsa in mer dynamik i sina övertygelser, det har jag lagt märke till, både i mig själv och hos andra. För mig är det inte på något sätt att svika sina ideal när man är kritisk tänkande, för jag tror att genomtänkta, kritiska aspekter kan få en uppfattning att växa… både på bredden och djupet, och faktiskt göra en människa klokare.
Jag hävdar att det är genom ett sunt tvivel som vi på allvar kan pröva hållfastheten i både det vi VILL tro på, och i det vi redan anslutit oss till och sätter högt! Och den övertygelse som inte klarar den granskningen är inte värd namnet tycker jag. Och lite då och då, och särskilt när man tycker det börjar bli för stressigt och när det känns som om varken själ eller hjärta hänger med i det man gör och företar sig, då kan man med fördel “stänga butiken” för en inventering av sig själv och sitt eget chefs -skap…tycker jag.
Och med fördel kan man då passa att lite närmare kolla upp vad det EGENTLIGEN är som man släpper IN och UT av känslor och energier och allmän påverkan i sig själv, hur mycket ansvar man tar i den processen, och… om man är sin egen grindvakt? Och att efter behov rensa upp och sortera bland alla de restprodukter, ekon och skuggor, som blir av alla möten med andra OCH sig själv och det luriga egot! Helt enkelt ta sig en funderare över hur både andras och egna tankar och känslor har påverkat en, och om de alltid gör oss så mycket bättre eller klokare…?
SORTERA – INVENTERA – UTVÄRDERA… Inte vara sentimental, feg eller undfallande, utan bara klarsynt och lagom kritisk. Och faktiskt låta somligt som man dagligen, av gammal vana dealar med i sig själv och som inte längre tjänar en, bara gå bort…! Medan annat som styr ens liv och val, och som visat sig ha en riktigt bra hållfasthet och som faktiskt funkar… det kan man ju då förstås behålla och lägga i ” spara -lådan”. Man kan faktiskt känna sig som NY och bli riktigt stärkt efter en sån inventering!
