Att vara mild och överseende och ha nära till försoning är en mycket fin och tyvärr, numera lite nedklasserad egenskap i en människa och som jag hävdar, aldrig ska stämplas som svaghet eller att vara en “mesig, uppgiven looser!”

Det här inlägget är ytterligare ett i en mindre svit om i grunden ett och samma ämne inom ramen för det allmänmänskliga.

 Skrivet, genomtänkt och publicerat av mig Ann Danell.

Jag har så länge jag kan minnas ömmat för missförstådda, orättvist behandlade människor och djur! Och ibland blivit så ledsen och rent omaskerat förbannad… att jag har ingripit till främlingars försvar i utsatta situationer, och det har känts så bra att se hur gott det kan göra en utsatt person som kan ha lite svårt för att se sitt eget värde men som har behållit ett gott hjärta och vill andra väl.

Människor som i ett hårt och allt tuffare samhälle tycker jag, ofta betraktas ungefär som ett allt för svagt och lite ostämt, osäkert instrument med en alldeles för låg volym. Och som sällan får till den hårda tonträffen vilken normen gärna förespråkar som ett överlevnadsvärde.

Men, det ska understrykas… att jag med det här inte gör anspråk på att vara någon moder Theresa. Men jag kan bara inte… driven av starka känslor, låta bli att ingripa till stöd och inlevelse med en utsatt människa, eller inte att glömma… ett djur! För ju fler sanna stöttepelare desto bättre, det står helt klart för mig och nog de allra flesta!

Och att det nu allt oftare blåser hårda och ibland iskalla… vindar runt våra öron i samhällsrummet det kan inte många ha missat och det är röd lampa för mig. Och jag känner mig långt ifrån bekväm och betydligt mindre samhälls – trygg med den här utvecklingen, att hårda, så tuffa och närmast aggressiva “effektiva” energier har blivit så idealiserade. Och det är rent bedrövligt… att den stilen mer och mer accepteras som ett slags universalmedel i så många sammanhang där det uppstår KROCKAR och icke respektfulla MÖTEN mellan oss!

Då syftar jag på när människor går till angrepp och barnslig lort -kastning och där topplocket brinner av på någon för man inte får sista ordet eller att en annan person avviker i uppfattning, eller vad gäller sättet att leva och vara. Och nu behöver världen och våra samhällen bygga ett vuxet, moget VI som gemensamt håller ihop och inte slösar dyrbar tid på självhävdelser  och tävlingar mot varandra!

Och så får vi banne mig skärpa oss och fräscha upp våra sociala samtals – rum både här och där.. för vi äger alla i vår grund, rätten till fria jämlika samtal. Där ett välvilligt ifrågasättande inte betraktas som en provokation och utan förmätna anspråk på förväntade beteenden hos varandra!

Och jag misstänker att det bakom de hårda, okänsliga tilltalen och att vara frekvent lättkränkt mycket väl kan ligga just föraktet för svaghet. Och att vissa då oftare vill signalera kraft och därför ganska frekvent markerar sin gräns inför risken att bli KRÄNKT.

För i ett mer förhärdat samhälle ändras förstås idealbilderna och det blir förutsägbart att man ska vara stark och helst osårbar inför det mesta, för att man vill utstråla och kommunicera ÖVERLEVNADSKRAFT. Vilket ganska ytligt betraktat tycks göra oss till synes starkare, mer användbara och efterfrågade – så klart…!

Jag tycker att vi behöver göra en mental restaurering av vårt samhällsklimat där VÄNLIGHET och TOLERANS i en väl avvägd allians lägger ut kunskaper till oss alla. S att vi tillsammans kan vända den här destruktiva utvecklingen som vi tycks ha fastnat i!

Och att vi bör använda krutet och mer hårda tilltal med stor urskiljning och bara när det för en god sak, verkligen är befogat och behövs. För då får det också bästa kraft och verkan.

För spyr man ut sin ilska vanemässigt och mot det mesta, och använder det som ett skydd och en sköld utåt, då blir man inte bara förhärdad utan också typ “försurad” till slut. Och då  går det lätt inflation i känslouttrycken och då rasar kvaliteten i själva investeringsvärdet i all kommunikation. Eftersom det då är risk att avsändaren tappar delar sin trovärdighet, som ju är ett seriöst investeringskapital inom ramen för det mellanmänskliga.

Och jag vill verkligen lyfta fram de ofta underskattade MILDA energiernas kraft som är så användbar! För MILDHET är inte detsamma som mesighet, looser -mentalitet eller resignerade uppgivna människor med en sämre överlevnadskraft! För de milda fredliga energierna bor sen urminnes tider nära granne med eftertänksamheten, visdomen och det goda omdömet, och har sanerat mången tickande konserverad bomb i människor…!

Det ÄR inte per automatik en markör för styrka att regelmässigt hoppa över de mer milda energierna och som i blindo dyka rakt ner i ofta obefogad vrede och hyperirritation, och blåsa upp sig i ständig stridsberedskap där det inte sällan nog ligger en del rädslor och obalanser. Och  jag tror att de  människorna som en viss framgång marknadsför sig som megastarka och oövervinnliga intill rent odödliga…ofta i sin djupa, mörka botten är de verkligt svaga , löst och osammanhängande byggda  otrygga människorna som startar konflikter och krig på olika nivåer i världen. Vilket det ju finns en del tydliga exempel på i vår omvärld…!