Mina tankar kring energitjuvar och den för omgivningen utmattande verksamheten och vad jag har lärt mig av den

Riktigt garvade energisugare det kan man hitta precis var som helst, i alla samhällsskikt och där man minst anar att de förekommer, det vill jag verkligen påstå! Och jag har märkt, efter att förr VARIT ganska aningslös, att det är farligt lätt att plötsligt få en kvalificerad energitjuv i sitt knä och i värsta fall en “på halsen” …! Och då ska man veta att det är stor risk för mentala belastningsskador för den som, så att säga, faktiskt är ägare till själva knät och föremålet för en energistöld.

Men efter att ha grunnat lite kring det här, så förstår jag att det här ju handlar om samma principer som i vilken annan interaktion som helst mellan människor och om att både TA och GE och framför allt om BALANS..! Och då måste ju DET också, och det ska man vara klar över, betyda en hel del vad man SJÄLV ger och sänder ut… Och då gäller det att passa sig så man inte omedvetet faktiskt bjuder ut sin energi och gör den till ett lätt byte för potentiella kraft-och – energibovar…!

För i umgänget med energitjuvar så har jag lärt mig att det näst intill  aldrig är läge för nån vanlig stöd och hjälpverksamhet eller Florence Nightingale – anda, för då är man snart tom på både kraft och energi. Eftersom det HÄR nämligen är kategorin som inte ger något tillbaka, utan bara skamlöst TAR!

Och i ett sånt här möte ska man akta sig noga att för egen del ta upp negativa ämnen och alla typer av kritik utanför sig själv! Och för allt i världen aldrig i ett svagt ögonblick, kanske av solidaritet för att dela på ett missnöje, krångla på sig nån antydan till offerkofta, för då spär man på tjuvens negativitet så blir det rena offerfrossan där energitjuvar alltid segrar.

Utan, tänker jag…om man ofrivilligt ramlar på en äkta energitjuv, då vara konsekvent positiv och inte bjuda upp till en ENDA  “gnäll – eller – tycka – synd – om – dans” och banne mig inte lämna något endaste litet utrymme till negativitet eller svartmålerier av verkligheten, för då är det kört! Och med det en poänglös, destruktiv boll i rullning och en utmattande energistöld inledd!

Jag har märkt att det här är människor som inte sällan grundar sitt konstanta missnöje på allt och alla (utom på sig själva… ) utifrån att de efter ett långt liv av någon anledning varit upphöjda och föremål för mycket beröm och “fjäsk” och väl sponsrade av en ibland smått  manipulerad omgivning, fått spela så gott som bara huvudroller. Och när den åldern eller tiden sen är förbi så blir det antagligen en riktig identitetsförlust och en stor besvikelse som de då ofta projicerar på ALLT utanför sig själva och det utan minsta självkritik.

De VET och KAN ofta typ allt, och hur samhället ska se ut och framstår inte sällan som det missförstådda geniet och VILL antagligen därför inte förändra något i sig själva, och de är nästan regelmässigt, våldsamt självupptagna MONOLOG -HÅLLARE som tycks älska sin egen röst. Men skulle inte, trots sin höga självuppfattning, tror jag… nappa på en erbjuden tjänst som aktiv världsförbättrare, för de är i grunden både rädda och osäkra inför att byta spår, och är bofasta- och trivs bara i sitt eget gnäll! Och inte undra på att energiåtgången då är stor och att de behöver stjäla av andra för att kunna upprätthålla sitt ständiga gnäll…!

Och så har de ofta, en irriterande benägenhet att ta en känsla för en åsikt, och det förmodligen av rena bekvämlighetsskäl och för att de ibland är dåliga på att förstå andras känslor, och blir lätt kränkta om inte andra har samma världsbild eller behärskar spelets regler, utifrån deras tolkning sett.

Den här strategin som jag nämner, att som ett övertag direkt lägga tonvikten på allt POSITIVT som tänkas kan, i samvaron med den här kategorin av människor, kan i bästa fall vara lite som att “energitjuvsäkra” sig själv eller funka som ett preventivt inbrottslarm som tjuter INNAN en energitjuv så fräckt bara öppnar dörren och kliver in och tar en i anspråk som BÅDE sophink och energimack…!

Energitjuvar är i grunden förvisso också människor…men att leva med en sån är för vem som helst i längden en omöjlighet, och så måste man rimligen se på den saken. För de tycks påfallande ofta sakna stora delar av ett EGET normalfungerande, självreglerande energisystem, men suger gärna hämningslöst och skrupelfritt ur andras.

Och varför det är så, och om det här är en medfödd kognitiv defekt, eller en förvärvad känslomässig blockering, det är i sig en intressant fråga men den tänker jag inte gå in närmare på i det här inlägget. Men jag vill säga att när någon har modet att avsluta en sån här destruktiv och för vänskap fruktlös bekantskap, det kan för energitjuven bli en nyttig hänvisning till att börja bygga upp ett EGET liv och sluta med tjuveriet och jobbet som social parasit!