De stora existentiella frågorna kring livet och döden och meningen med allt, har människor alltid ställt, och de är tidlösa, evigt och orubbligt aktuella och här ett fint exempel på det

” Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, / vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas /det är en skörd, som undan honom bärgas, ty den hör evighetens rike till.”   

Viktor Rydberg    

Det här är ett citat som jag bara älskar och har läst och tänkt kring i olika åldrar av mitt liv. Det är skrivet av, som jag tycker, en av våra finaste gamla nationalskalder Viktor Rydberg, som föddes 1828. En oerhört intressant människa, författare språkvårdare, journalist, kulturhistoriker med mera, mera… faktiskt.  Som ju också, bland så…mycket annat, skrev dikten “Tomten” som är magisk för mig och säkert för många andra. 

De här raderna var slutet på ett långt tal som Rydberg höll vid 400 – års jubileet av Uppsala universitet 1877, med andra ord, rätt så länge sen…. Och kan ni då tänka er att universitetet alltså grundades redan 1477…!  Och min man Jan har berättat att det här fina citatet står att läsa ovanför porten in till själva universitetsbyggnaden. 

Jag tror att man med framgång skulle kunna göra nedslag i historiens litteratur, i dikter och olika nedteckningar  gjorda av människor genom alla tider, och få åtskilliga bevis på att vi alltid har ägnat oss åt att ställa de här stora, djupa frågorna som har så tydliga existentiella frågetecken. 

Och i de fall där de inte har kunnat formulerats på ett papper så har människor säkert tänkt dem och ropat ut sina ibland, desperata frågor rakt ut i rymden! Eller riktigt…. långt tillbaka, i sina grottor, genom hällristningar och i former av symboler och tecken. Ingen tidsålder och ingen epok har haft, människor som nog INTE mer eller mindre, har sökt tröst, klarhet, mål eller mening i Varandet, genom att formulera sina djupaste frågor och funderingar. 

Och i litteraturen och hos våra författare, och bland dem då särskilt lyrikerna, har det här alltid varit tydligt tycker jag. För i den ofta lite sårbara, öppna konstnärssjälen står nog stora tydliga frågetecken på rad, och inte sällan när det gäller de andliga, filosofiska livsvillkor som ju berör oss alla. Jag hoppas att människan har modet att fortsätta ropa ut sin undran, och sin  förtvivlan över ett NÄR, HUR eller VARFÖR ! Och att kommande generationer kommer att resa SINA FRÅGETECKEN och rikta dem åt olika håll! 

För det tror jag är ett bra sätt att hålla kontakt med sin inre KÄRNA som i sin tur har kontakt med sitt ursprung, som jag tror håller samman oss alla i ett gott syfte. För genom det kan vi skaffa oss kunskaper, klarheter och visdomar som inte alltid kan erövras genom boklig bildning…! Själv har jag aldrig kunnat låta bli det här tilltalet inför en förmodad högre kraft. Det började tidigt när jag var ledsen och förtvivlad och gick ut och tittade mot stjärnorna, och jag har fortsatt att sända ut mina frågor. Och det har givit mig så mycket trygghet, lugn och många…tankar.