Jag kan ibland vara både naiv och aningslös, och jag har märkt att det händer när jag går emot ett egentligen bättre vetande och “går på” något som jag så där blixtsnabbt och på ett pubertalt plan i mig tilltalas av, och bara så dumt VILL tro på, med allt annat än mitt förstånd….utan att vara lite kritisk och ifrågasättande, och det är jag inte så förtjust i…
Lyckligtvis händer det här inte så ofta. För en av de där riktigt bra sakerna som livet lärt mig, och det var faktiskt på plats ganska tidigt i mig, det var betydelsen av att ställa frågan VARFÖR och med det lägga lite möda på att bläddra vidare i alla spännande LAGER och skikt i en människa, för att kunna förstå mer och av hur vi funkar.
Och jag tror att den insikten kom av att jag redan som barn var fascinerad av spelet mellan vuxna, och att jag ställdes inför en hel del konstigheter när jag växte upp. Jag hade helt enkelt ett digert material att öva på…Och jag märkte snart att jag ville veta mer och komma under ytan på det som låg bakom saker och ting. Och det har jag roat mig med under hela mitt liv när jag har tyckt att det har behövts i nåt sammanhang.
I min värld är det ett tecken på välvilja och mognad att vara motiverad och vilja ta sig tid att resa ett frågetecken inför det som man har svårt att se och acceptera hos andra, OCH det som man inte gillar hos sig själv! Och vill man sätta lite fart på sin personliga utveckling så är just sträckan mellan VARFÖR och DÄRFÖR den bästa och mest effektiva förtruppen inte bara fram till FÖRSTÅELSE utan också till FÖRLÅTELSE.
Och i de här trakterna hos oss själva hittar vi alltid de bästa förutsättningarna för själslig utveckling…! Och själv tänker jag, så länge jag kan, fortsätta jobba med mig själv och akta mig för fördomar och för att dra förhastade slutsatser när jag stöter på något som jag egentligen, lite bekvämt bara skulle kunna reta upp mig på och stämpla som obegripligt.
För jag är varje ny gång förtjust i att göra den där spännande resan mellan VARFÖR och DÄRFÖR och jag har förstått att när jag ibland inte får nåt svar eller inte närmar mig nån slags klarhet, då tror jag att DET är svar nog… För då är jag fortsatt på väg mot en förklaring och till det svar som ibland kommer först när det är dags… och på ett sätt som jag kanske inte väntar mig…!
För jag märkte att det dummaste man kunde göra, det var att utgå från det som bara ytan visar av ett problem eller en människa.
