Det finns tycker jag, det som kan upprepas hur många gånger som helst och ändå aldrig närma sig klyschans tjatighet. Och det här budskapet tillhör den genren:
Älska dig själv människa och odla en sund kärlek och aktning för din egen person och LEV i det! Som en guldkantad bonus blir du då också oftast mer kärleksfull och tolerant mot din omgivning! Jag talar då om en SUND och balanserad kärlek till sitt SJÄLV och ingen hyllning till egot!
Mitt i stormens öga av social exponering, intryck och uttryck, möten och mönstringar, bedömningar och kritik står vi varje dag. Och de här energierna far de flesta av dem igenom oss, medan andra faktiskt har en tendens att kanske snudda vid ett igenkännande eller tar in ett gammalt eko av en känsla eller stämning som då kan stanna kvar i oss och ibland startar upp tämligen starka inre processer. Lätt, kan det då antingen hamna som ett GULDSTÄNK eller som en SMUTSFLÄCK på vår självbild och ger oss då olika lätt, beroende på graden av vår sårbarhet DAGENS värde av självuppskattning, vilket kan vara väldigt missvisande och leda till smärtsamma villfarelser i en människa.
SJÄLVKÄRLEKEN är för de allra flesta av oss en färskvara precis som vår kondition och styrkan i vårt immunförsvar. Så det är ett bra val att varje dag ta hand om bilden av sig själv, ta tempen på vibbarna omkring den, och ge DEN samma omsorg som vi ger våra kroppar med träning och motion! Det är rena logiken för mig.
Och ett tips är att använda sig av den suveräna tankekraften som vi alla faktiskt förfogar över och ju mer vi med tacksamhet jobbar med den, ju mer tränar vi på att lättare få tillgång till den kraften!
Och jag tänker att det är med kärleken till sig själv som med nästan allting annat, att man måste jobba BASIC och i djupen av sig själv. Och INTE förlita sig på ytliga kickar som måste bytas ut och ersättas med nya höjningar av självförtroende och självskattning, och som mycket väl kan eskalera in i ett beroende.
Vilket förstås INTE… betyder att man aldrig får unna sig nöjet av materiella nöjen och ytliga kickar. Man kan bara inte ersätta hela djuparbetet för en sund självbild med det. Och man kan inte heller överlåta till andra att bedöma om man är värd att älskas av sig själv eller av andra! Men VET man på djupet vem man är och är nöjd med det och står stadigt i den vetskapen vad som än händer, så brukar en bra valör av självkärleken också vara på plats.
Och en bra grej man kan göra dagligen är att affirmera och föreställa sig sig själv som nyfödd, liggande i sin egen hand “obefläckad,” ren och alldeles ny och naken inför världen. En liten själ som nyss har lämnat andevärlden och är alldeles NY – påfylld av det Gudomliga Alltets villkorslösa kärlek!
Att då affirmera att den får stråla ut till – och – genom dig i den färg som du själv väljer, och avsluta med att fylla dig med den där grundläggande, av allt annat oberoende kärleken, det är ett bra sätt att kunna fortsätta odla ett livgivande frö som får självaktningen att på djupet gro, växa och blomstra utan all annan påverkan.
För vi är tror jag, bortom all den jordiska fåfängligheten, ändå alltid älskade för den människa vi i grunden är och är ämnad att vara!
