Det finns så många snälla och trygga, kloka och välvilliga män som så uppenbart har tagit sig igenom en betydande utveckling och som med omsorg byggt på sitt människobygge för att bli en bättre och mer medveten, inkännande man och människa. Men tyvärr, finns det också en skrämmande stor del av det maskulina släktet som ännu inte har befattat sig med det renoveringsjobbet i sig själva. Möjligen för att de lever i illusionen av att vara fullkomliga enligt machovärldens referensvärden. Men som verkligen borde vakna upp och göra det jobbet, för de gör stor skada bland människor och i synnerhet för kvinnor.
Det här inlägget är hämtat från det jag såg och upplevde av min egen far under min uppväxt. Och om det jag tänker kring våldsamma, ofta i grunden osäkra, psykiskt svaga, och inte sällan under ytan, rent skiträdda män som dominerar och bryter ner kvinnor, och hur livsfarliga de kan bli.
Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
För mig är det andliga medvetandet i en människa en betydande byggsten, men alls inget högtravande eller abstrakt begrepp, utan varje dag en faktisk nåbarhet i mitt liv. För det är ju där i liv och samhälle och i det mellanmänskliga, som vi erbjuds att hitta mening och förståelse för oss själva och våra våra medvarelser och för vår plats i den här världen.
Och i det sammanhanget kan man tycker jag, ibland få en djupare koppling till det medvetande som i en andlig kärleksfull mening, kan upplevas som större än en själv utan att kännas förminskande. En insikt som jag skulle önska att fler män med tidiga relationsproblem kunde motiveras att nå och sträva efter.
Jag gillar inte att generalisera och dra all över en bred kam, men tror faktiskt att fler män skulle behöva slappna av, kasta av sig macho – skalet och anta det erbjudandet om den bra och prestigelösa självkännedom som andliga insikter och helheten och sammanhang kan ge! För jag är övertygad om att allt – precis allt… i den här verkligheten hänger i hop av en anledning.
Och om det blir bra och helhets – funktionellt i den ena änden av ett sammanhang så infinner sig, har jag märkt, ofta den förbättringen också i den ANDRA. Och det här påverkar naturligtvis också kvaliteten på alla våra olika relationer och mellanmänskliga förhållanden.
Men det finns sega missförhållanden som lever kvar hos många män och fortsätter svara på en urgammal, omodern och outvecklad stereotyp – en på riktigt dysfunktionell förväntan, på hur en man ska vara “en riktig karl” och då inte tappa byxorna och ohjälpligt hamna i svaghetsträsket. Och det här fortsätter naturligtvis så länge det finns outvecklade män som nappar på det här konceptet och helt ogenomtänkt fortsätter blåsa upp sig och spelar coola genom att anta den här rollen.
Och apropå det skrämmande faktum att sååå många kvinnor misshandlas, plågas och faktiskt också dödas av sina män, så finns det mycket att säga om det här.
Och trots det här urgamla, patriarkala våldsmönstret så är, vill jag påstå, ändå inte den här problematiken så enkel… att den kan förklaras med att “alla män är onda”. Fast en del människor verkar vara födda ondskefulla.
Däremot skulle jag vilja påstå att en oroande stor del av manliga individer tycks ha stagnerat i det pubertala känslomässiga / biologiska stadiet av sin utveckling och som en följd av det “stannat” i underlivet och inte lyckats avancera uppåt så mycket längre…!
Och genom den avsomnade utvecklingen och i den positionen, tycks kroppen fortsätta attrahera den kemi och producera den hormonmix som BARA ska blomstra, finnas där och fylla sin funktion i typ, puberteten…! Men sexualiteten behöver ju SÅ mycket mer av mänsklig mognad för att nå sin sunda, naturliga form som inbegriper upplevelsen av HELA människan och inte bara underlivet…!
Men varför förblir då så många män, OCH… det ska sägas, faktiskt en och annan kvinna så här primitiva och outvecklade och verkar sakna kontakt med den övre delen av kroppen och de CHAKRAN som sitter där ?
Ja, jag tror att om den gamla traditionella stereotypa förväntningen på av hur en “riktig man” ska vara, hamnar i rätt eller rättare sagt fel… jordmån så kan det bli “spiken i kistan” för en sund utveckling som MAN och HEL människa. Och särskilt om det finns en “marknad” – en publik som köper det här och uttrycker sin beundran och bekräftar, det är EN teori jag har. Och har då en pojke vuxit upp med en kanske beundrad pappa med den här manstypen, så kan förstås den förebilden bli en påverkan och som ett arv då generera en upprepning av samma beteende.
Och för de här männen så blir ofta just SVARTSJUKAN som en smitta som de drabbas av oavbrutet och särskilt när tillvaron är otrygg och relationer kärvar och “mansbilden” sviktar. Och de blir nästan aldrig immuna mot den sjukan och fan vet om de skulle svartsjuke- vaccinera sig om det vore möjligt…det är tveksamt. Svartsjuka hör som jag tror, nog inte sällan direkt ihop med ett upplevt egentligen inre hot och känslan av att inte duga, bli bortvald, ratad och övergiven, och kan ibland relatera till tidiga upplevelser av såna trauman.
Och det hotet avvärjer i brist på andra tänkbara alternativ, den osäkra, omogna och ibland sjuka mannen, förstås med primitiva reaktioner och VÅLD för att vinna tillbaka vad som för honom är hans heder och ett signum för manlighet.
Och nu tar jag, i det sammanhanget “bladet från munnen” och säger i klarspråk så ursäkta mig… att det var då ett elände och en riktigt utmaning att män faktiskt föds med så olika utrustningar av sina genitalier… För DET tror jag faktiskt på riktigt kan spöka i huvet på en outvecklad machoman som anser sig ha sin största manssymbol och kraft just där mellan benen. Och då ligger förstås svartsjukan och sekundärt – våldet alltid nära till hands.
Mina tankar om hur pojkar faktiskt kan fostras och genom goda förebilder inspireras till harmoniska, balanserade bra och fina HELA män, tänker jag skriva om på bloggen framöver. Men jag kan redan nu avslöja att det bland annat handlar om betydelsen av att ett barn tidigt får goda manliga förebilder genom mogna, trygga och kloka, närvarande pappor och andra goda, sunda manliga förebilder.
Visa färre
