Dagens gott och blandat av funderingar från mig, Ann Danell.
Tänka sig, att jag efter alla år har genomgått som en en mindre personlighetsförändring och med ett visst kvarvarande motstånd… blivit morgon- människa, efter att så länge jag kan minnas ha varit ett riktigt skol – exempel på morgontrött.
Och kanske är det möjligen så tänker jag… att när man har sovit av sig det mesta av den rent kroppsliga tröttheten men ändå vill lust- sova lite till för det är så himla skönt… nu som äldre av naturliga skäl har mindre motståndskraft mot den där gamla morgonångesten, och inte som förr kan besegra den med en rejäl spark i baken när den knackar på i medvetandet och antagligen vill ha ett välvilligt, men för mig just då oönskat samarbete, som i grunden kan vara rena terapin.
Så för det mesta är det bäst att bara ge sig och stiga upp och bespetsa sig på en riktigt god frukost med nattsvart kaffe och hämningslöst goda smörgåsar och sen kolla upp upp hur det är med det levande livet ute i trädgården. Så i dag var jag tidigt ute med vatten där det behövdes och fyllde några kärl för det mesta av senaste regnet hade så behövligt sugits upp av den torra, törstiga marken och grönskan. Och jag tänkte på dom små fåglarna, den lille gulliga igelkotten och alla fina nyttiga insekter som inte lika lätt som jag kan nå vatten och svalka och med det kanske ren överlevnad om det hettar till igen.
Och efter det så landade jag en stund senare i favoritfåtöljen och där i tankar på det att vi nog i allmänhet INTE blir så mycket klokare med stigande ålder, den garantin finns förstås inte, så den illusionen kan man inte bara så där rakt av hålla sig fast vid.
Men våra genomlevda år och dagar ger oss en hel del annat av väsentligheter och vi blir absolut AKTNINGSVÄRT ERFARNA och mer välutrustade för att möta livets framfart och kan bättre och mer genomtänkt, använda de kunskaper som vi redan har och förfogar över!
Och det gör ju att vi kan relatera till ett brett spektrum av bekanta scenarier där vi ett antal gånger redan har varit i detta liv och inte sällan fått en del lärdomar som vi ju kan relatera och – förhålla oss till, och det är en verklig tillgång som vi med all rätt kan vara stolta över. Och det här är för övrigt en upplysning och en välförtjänt knäpp på näsan från mig till det stupida, elitistiska åldersförakt som tyvärr bara växer och hämtar näring ute i samhället!
Förresten… vad är egentligen den ultimata definitionen av klokhet och hur vet man om man själv eller någon annan har den gåvan…? Den bedömningen tror jag är väldigt olika och nästan omöjlig att göra, för den är ju till stora delar subjektiv och ligger övervägande i betraktarens öga. Och jag kan förresten tycka att hjärtats SNÄLLHET är viktigare och att KNOPPENS klokhet är ganska sekundär och ibland förhållandevis överskattad.
Och jag vill påstå att de allra flesta av oss blir mer EFTERTÄNKSAMMA och sunt EFTERKLOKA med åren och det har givetvis med vår mognad att göra. Och kanske också det att vi oundvikligen kommer närmare det livets allvar som många av oss av olika skäl har skjutit framför sig, och kanske för att det allt för mycket drar ner på det nödvändiga tempot och då förpassas inom ramen för lite störande oväsentligheter.
Och vem vet…det är kanske så det är menat att vara, att vi medan vi är unga och kan ge åt livet all vår friska, motiverade och ostörda kraft när vi har den, och då inte vara alltför allvarliga och grubblande i livsuppgiftens ständiga flöde.
