Det här inlägget är som alltid tänkt – genomkänt och nedskrivet, av mig Ann Danell.

Som jag ser det, så har sen urminnes tider naturens verkliga magi bokat plats och BOR med sitt fulla väsen och alla sina välsignade uttryck i månaden JUNI…!
Med sitt outtröttliga ljus och allt sitt växande tar den, försiktigt men ändå bestämt, naturen i anspråk och målar den i favoritfärgen GRÖN med en mycket bred och ibland liiite otålig pensel. Och undra på det, när man har så mycket kärlek, lust och fägring att ge till oss alla.
Juni är så oerhört vacker… och så fräsch och skir och stark på samma gång, så hänförande… att man då och då får ont maggropen. Och jag tittar upp mot himlens stora öga som i dag är alldeles klarblått, och undrar var allt det vackra egentligen kommer ifrån, VAR FINNS egentligen själva källan till denna gränslösa skönhet som ALDRIG sviker oss, hur än världen och varandet ser ut.
Juni har för mig i skaran av sina fina årtids – syskon liksom en ängels aura… Så ivrig och arbetsam och tycks inte behöva någon vila alls. Natten blir inte riktigt till, är nästan allt igenom ljus, och skymning och gryning verkar bara mötas “vid grinden” i ett vänligt möte och som i en skön kompromiss… för alltings bästa. Visst är väl den tanken underbar!
Juni VILL så mycket, KAN så mycket som vore den en gammal själ i en jungfrulig kropp… och tycks inte VILJA förlora en endaste sekund av sin magiska skaparkraft! Och jag kan egentligen inte i ord uttrycka hur tacksam jag är för att få vara med om det här sällsamma, färgrika Juni – undret ännu en gång…! Det är helt enkelt ovärderligt.