IBLAND BEHÖVER VI BLI MER OBJEKTIVA OCH LYSSNA BÄTTRE PÅ GAMLA EKON I OSS FÖR ATT KUNNA SLÄPPA IN FÖRSONINGENS LJUS OCH LÅTA DET LYSA MED ALL SIN KRAFT DÄR DET BEHÖVS

I dagens inlägg fortsätter jag med ett mindre utdrag ur ett tänkt bokmanus som utgår från det där allmänmänskliga som jag är så förtjust i. Och det handlar om den kraft som bor i försoningen.

Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

FÖRSONING –  jag tycker själva ordet är så vackert, och jag får kanske lite oväntat, associationer till vackra mjuka, nästan fullt utslagna blomknoppar. Men visst är det så att ju mer vi omsätter det här ordet i praktik mellan oss, desto mer lyser det och ju vackrare och starkare blir det i sin avsikt. Och ju fler knoppar av liv och välvilja som vill blomma visar sig i världen det är min föreställning om det hela.

Många människor lever varje dag i skuggan av sin egen eller andras oförmåga till att närma sig försoningens mirakelkraft. Och det läget kan bestå och stanna skrämmande länge i en människa. Och gör man sig själv tillräckligt hård och blockerad så tror jag att man över tid riskerar att  bränna alla sina broar till det mänskliga i sig själv.

Men det är ett FRAMSTEG en betydande grad av utveckling att ta hål på det där hårda skalet. Och att se på en konflikt med en försonande blick är inte som en del tror, att tappa sin stolthet utan att faktiskt snäppa upp sin mognad flera grader och bidra till en bättre värld…! Och jag tänker att försonas med sin historia är lite som att läsa en bok – HELA den, utan varje självcensur… Fast innehåll kanske inte faller en i smaken till alla delar, men ändå göra det med öppna ögon och reservationslöst ta innehållet till sig.

Tänka att VARJE blad i den här boken har sin plats och sin mening. Se SIN del i bokens innehåll och uppkomst och sträva efter att kasta ljus över det man mött och nött under vägen, och inse att vi alla är ofullkomliga människor som inte alltid förmår göra rätt. Resenärer på en färd mot utveckling och en bättre upplaga av oss själva.

Och jobba för en välgrundad acceptans och genom DEN nå fram till den FÖRSONING som inte alltid behöver vara ett förlåt, men väl, ett rum för varaktig frid och sinnesro i dig och någon annan…! Alltför mycket O – försoning råder mellan människor i världen, det har jag i någon mån tyvärr, själv fått erfara.