Dagen inlägg, det brinner jag verkligen för! Skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Och det handlar i grunden om SJÄLVRESPEKT. Och det är fantastiskt att kunna uppnå för det blir både renande och stärkande för en människa. För det är lätt att lägga på sig en del inre smuts och sopor om man av gammal vana och som alltid… av en anledning upprätthåller ett självförakt i sig själv.
Och då ligger man också i riskzonen för att svika sig själv och bli en undanglidande JA – sägare och kan då ibland förödande lätt ut börja sudda ut sig själv i kanterna och bli en leverantör av beställningsåsikter och förväntade svar. För man vill ju inte “bråka…” utan bli omtyckt och älskad, och särskilt när självföraktet i längden äter på en människas självbild. Och det kan skapa smärtsamma identitetsförvirringar och en del vanföreställningar kring sig själv och sitt varande och värde.
På tal om vilken typ av inspiration, drivkraft eller ideologisk kraftkälla vi människor, så att säga “går på”, så varierar det över ett brett spektrum av allt ifrån olika trosuppfattningar, till den kraft som till exempel naturen, relationer med djur och människor och till livet självt med alla SINA förger och nyanser ger oss.
Och jag har märkt att vissa människor liksom står över de flesta externa livsförstärkande faktorer och har den där robusta tryggheten i sig som från själva början. Som en KOMPASS – en etisk vägvisare oberoende av den inspiration som utomstående förebilder och ideal kan ge.
Ofta är det här typiska självgående människor som har en bra, sund och balanserad självkänsla och som vågar tänka själva och som framför allt… har modet att följa sitt eget hjärta och sina egna övertygelser och som inte faller till marken om de inte följer omgivningens normer och förväntningar.
Jag har mött många såna här personer och mår alltid lite extra bra i deras sällskap. För där förspiller man sällan dyrbar livstid på tomma beställningskommentarer eller skitsnack. Och jag känner mig hemma i såna sammanhang där det skapas utrymme för alla, och för att självständigt tänkande inte ses som ett överläge utan nåt naturligt och stimulerande.
Och då blir man trygg och avspänd och behöver inte tävla om utrymmet, för det är ju så fånigt. Och jag är glad för att jag har svårt att svika det naturliga oberoendet i mig och ser självständigt tänkande som en frihet och följer det här spåret i mitt SJÄLV för att jag inte kan låta bli. Men jag vill aldrig bli överlägsen eller sätta mig på någon annan, för det för sånt tycker jag väldigt illa om!
Det här är ett bra fundament av frihet och självständighet att ha i sig i den här världen, då så mycket av olika kvaliteter gör anspråk på att influera oss och ge oss SIN påverkan. ibland i syfte att inge känslan av att det egentligen är det rätta och att man själv har fel. Och det är inte bra för det tenderar att göra oss till smått förvirrade ganska osäkra människor med bara beställnings -åsikter som passar in i den allmänna kontexten. Och det kan jag banne mig tycka är lite som ett självskadebeteende.
