Man kan verkligen fråga sig varför livet ibland tycks belöna en del skitstövlar på olika sätt, och svaret på den frågan hittade jag i själavandringen och en större bild av syftet med människolivet

Jag gillar när det finns en fattbar logik, en synbar FÖLJDRIKTIGHET i det som händer och sker och i det vi gör för varandra och oss själva och den där omtalade ryggsäcken, den ser onekligen väldigt olika ut för oss alla, för att inte tala om själva innehållet…! Och jag tycker det att den tesen är fullt rimlig som säger att den som gör gott i någon form, under en obestämd tidsrymd förväntas bli lönad med det som också är av godo, det ser jag som en vacker och stringent tanke.

Den tanken strider med all rätt mot den paradox som ibland visar sig i en människa när det tycks kunna löna sig att medvetet vara en egoistisk, ondsint och dålig upplaga av det mänskliga släktet, och det är svårsmält att se när såna personer njuter av upprepade framgångar och välstånd. Och det handlar då förstås inte om avundsjuka från min sida utan att det strider mot det som är rätt och riktigt och att det välståndets rikedomar istället borda tillfalla verkligt behövande hyggliga människor som gör så gott de kan.

Men den här felfördelningen blir onekligen lättare att tugga i sig när man ansluter sig till den tron som säger att det sannolikt handlar om hur vi lever under flera liv. Och det materialet sammantaget, ger en större bild av vem vi är och vill vara och att den bilden då påverkar hur vi får det under våra olika inkarnationer.

Det får mig att tänka på när jag var liten och ibland hörde vuxna som var milt…sagt upprörda över att “så många själviska och elaka människor” hade det så bra och bekymmersfritt fast de ofta var allt annat än snälla. Och jag hörde då min mormor, som var ett bra exempel på motsatsen, säga:

“Di får nog sitt en gång, usch, usch usch för sånne elake mänsker!”

Och den teorin tyckte jag faktiskt lät rättvis och ganska vettig om än lite skrämmande.

Den där orättfärdigheten och att så många faktiskt tycktes leva i och utnyttja fördelarna av den helt oreflekterat och utan dåligt samvete, den grunnade jag länge på och började så småningom ana att det antagligen fanns en högre rättvisa och nog en sorts mening med i stort sett allt som händer på den här jorden. MEN… det var länge svårsmält för mig att många riktigt snälla och godhjärtade människor har det hopplöst svårt och fattigt och ofta drabbades av sorger och förluster. Och jag kunde bli riktigt arg över den orättvisan och ställde frågan VARFÖR till den gode Gud som fröken berättade om i skolan.

För VAR fanns han egentligen och hur kunde han egentligen tillåta att det var så här undrade jag …?

Och jag tror faktiskt att det var redan då som jag lite lillgammalt bestämde mig för att jag “minsann skulle försöka så snäll som jag bara kunde och särskilt mot dom som hade det svårt”. En ambition som jag fortfarande jobbar med men förstås inte alltid lyckas med, och där också… har mitt skrivande varit till en del hjälp faktiskt , för med god hjälp av den har jag kunnat se mig själv bättre utifrån och det är alltid ett jädrans bra sätt att se vem man egentligen är bakom alla masker och förställningar.

Och då hittar man också ofta det som ligger bakom att man ibland lägger hinder för sitt bättre jag och varför man bara inte orkar att vara den personan. Men hur och vem vi än är eller misslyckas med att vara…. så ber jag till  alla högre makter för att det alltid SKA löna sig att vara SNÄLL och att gott ska med gott belönas! Och jag har inget emot den logiken att den som är djävlig och självisk, i det långa loppet nog “får sitt” och att “straffet” stannar vid den pedagogiska insikten om vad fel och illa man gjort och med det få motivation att på riktigt genom fler inkarnationer kunna utvecklas till en bättre och klokare människa!