Ett inlägg skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.
Räkna kallt med att möta motstånd då och då och stå för ALL del…stadigt med fötterna i skorna, när du följer en ideologi och är dedikerad en övertygelse här i livet menar jag …! För sticker du ut från den normativa formen så får du kärvt kalkylera med att du inte alltid får en hinderfri framfart på den där stora allmänna vägen. Som då kan verka hopplöst trång, som huggen i sten och inte alltid framkomlig utan både offer och kompromisser.
Det här är inget nytt för det är förvisso så det sociala spelet fungerar! Det är rena psykologin och handlar i urgrunden om selektion, social överlevnad och en massa rädslor hos människan. Den art som genom evolutionens framfart lärt sig att behålla sin skepsis och att vara reserverad mot det som inte speglar gruppen och kollektivet, det som kan utgöra ett hot mot överlevnad och trygghet, och som riskerar splittra gruppens gemenskap.
Och som en logisk följd av den här urgamla underliggande kvarlevan lämnas av den anledningen inte alltid utrymme för “konstiga eller avvikande” individer och i synnerhet inte för dom som med självklarhet tar den plats dom anser sig behöva. Det här är ju ur ett rent stillastående, primitiv perspektiv förståeligt, men det är ett arv som lätt kan bygga svårt trångsynta, intoleranta och ibland rent farliga människor, och det är inte okej för mig, varken i den lilla världen eller i det stora hela!
Så därför gör jag i allt väsentligt mina egna val så länge jag inte skadar nån annan, eller av nån dunkel anledning just då råkar vara temporärt “dum i huvet”… Och jag är hård med att disciplinera mig själv att låta andra göra sina, för jag har alltid haft svårt för dubbelmoral och egoism!
Och för varje gång jag själv möter ett improduktivt motstånd eller en ibland ganska ogenomtänkt kritik för något ( ett motstånd kan ibland faktiskt vara kreativt och stimulerande…) eller negativa attityder inför nåt jag jobbar med övertygelse för, så blir jag påmind om HUR viktigt det är att jag kompromisslöst FORTSÄTTER att följa min egen linje i en god avsikt!
Och det där med motstånd, höjda ögonbryn och intolerans… DET gör mej ofta bara mer motiverad, för DÅ blir behovet av självständighet så uppenbart! Själva motståndet är ju för övrigt i sig en indikator på att vi alla är på olika utvecklingsnivåer inom olika områden, men för den skull… varken sämre, bättre eller finare än nån annan!
Så stå på er ni som känner igen er i det här, och se till att alltid ha lite reservkraft och en viss “social överlevnadsutrustning” i händelse av att ni hamnar i motvind ! För då kan man oftast snabbt resa sig igen utan skador, se saker mer objektivt och stärkt med ny energi fortsätta jobba vidare. Och det utan varje känsla av utanförskap och med sin värdighet i behåll! Det är det som är MÅNGFALD på riktigt i det praktiska livet anser jag!
