Incitament och impulser till utvecklade RÄDSLOR i olika varianter bor i människan naturligt och förstås av en anledning, det är min tro. De har som en hel del andra känslo – och sinnesintryck som vi förfogar över, sin avsedda funktion och är avsedda för att användas. Och jag ser det som att RÄDSLAN med sina graderade undergrupper :
ÄNGSLIGHET och FRUKTAN tillsammans med ett visst mått av ORO, är den grundutrustning som vi alla i lagom mått har till vårt SKYDD.
En sinnrik, av naturen och genom evolutionen, komponerad skyddsmekanik som måste användas RÄTT för att hindra att den blir vår egen fiende istället för vår vän och räddare…! Och bara när vår rädsla initieras av ett gott balanserat samarbete mellan FÖRNUFTET och en STARK intuition, kan den oftast målstyrd.. gå före, avstyra och i bästa fall rädda oss, från en fara som vi då innan kan känna obehaget av.
Och det här är förstås ett uttryck för den överlevnadsinstinkt som så ofta har ett finger med i det mänskliga spelet. Men ibland kan hotet av en uppenbar fara kännas oöverkomligt och särskilt hos vissa människor med skador av långvarig trygghets – och tillitsbrist som har svårt att hitta tillhörighet i livet. För dem kan det förmodligen då kännas som den enda lösningen att alliera sig med det man är rädd för i tron att undkomma faran, och paradoxalt nog bli “vän” med en fiende som kan vara en ondskefull och beräknande människa eller en destruktiv farlig miljö.
Och det här fenomenet tror jag faktiskt ligger bakom ett större mörkertal av outredda bakomliggande orsaker till att vissa individer som vuxit upp utan trygghet och kärlek, söker… sig till brottslighet, där de också kan få en del bekräftelse och blir “sedda” i en påbörjad “karriär”… Och här skulle jag ännu en gång vilja relatera till Hjalmar Söderbergs ord i romanen” Doktor Glas” :
” Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå FRUKTAD, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inge människorna någon slags känsla . Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst.”
För mycket av det vi gör som kan uppfattas som underligt, främmande och ibland rent motsägelsefullt, det tror jag handlar om just rädslor och om att vilja bli sedd och älskad, ” till varje pris som helst”. För att bli SEDD kan, om man har otur, bli lika med att bli SVEDD och sårad … För vi människor är ibland förunderligt beredda att gå över gränser och tappar ibland lite av vårt omdöme, bland en del annat både när vill bli älskade och när vi vill fly våra rädslor. Och det här kan ibland göra ont och vägen dit kan bli ett felval. Men i bästa fall kan vi nå klokskap och hämta hem insikter genom just felsatsningar och ibland impulsiva, illa valda flyktvägar från rädslor och känslor av olika slag. Och då kan det visa sig att det har varit värt sår och sveda som man fått på träningsvägen fram…!
