Hur gärna man än VILL vara en bra och hygglig människa och hur mycket man än medvetandegör det där att goda positiva tankar, förståelse och förlåtelse för oss framåt på vägen mot det bästa i oss själva och andra, så är jag ÄNDÅ bara en ofullkomlig felbar MÄNNISKA, tänker jag… Och VORE jag inte det, så skulle jag inte ha nåt arbetsmaterial att jobba med utan fix och färdig, och förmodligen skulle jag alls inte vara här då… traskandes fram, genom livets alla lärosalar. Utan säkert på ett helt annat mer eteriskt, för vår jord otypiskt ställe, spekulerar jag kvasifilosofiskt vidare, och kliar mig lite i min välsignat tjocka grånande kalufs.
Det faktum att jag ganska ofta i mitt liv har fått höra att jag är snäll och tålmodig, och till och med klok, det har jag alltid blivit så hjärtinnerligt stolt och glad över, men jag är inte ensam om att var sån, och var och en av oss har SIN specialitet och det är så bra tycker jag. Och att var “snäll och tålmodig” gör per automatik inte någon till en helgjuten “god människa” , det är ingen garant för det. Och man blir verklig aldrig arbetslös när det gäller det här med kvalitetsförbättringar av sig själv som mänsklig varelse, och prognosen för jobbtillfälle är närmast lysande för oss alla, både så länge vi lever våra jordiska liv och också efter det, har jag förstått.
Jag är, som jag sagt så många gånger förr, en typisk känslomänniska med allt vad det innebär av plus och minus, och jag har lätt, ibland lite FÖR lätt, för att tycka om, “tycka synd om”, och leva mig i andras omständigheter, tankar och känslor. Och ganska många är de kapital av känslor och engagemang som jag under livet, ibland utan vidare eftertanke och med känslan som omedelbar drivkraft, har investerat i andra människor. Det här lägger jag inte direkt till min meritlista utan sätter det under rubriken ” medfödda svagheter under ständigt pågående förbättring”…. Och mest handlar DET om att hitta balans i den välvilja som hos mig sen länge är kopplad till självbild och egenvärde.
MEN, jag gör en reservation med min medkänsla, och den jobbar jag med… jag har nämligen svårt att känna den i mötet med människor som saknar intresse för och inkännande med andra, och som struntar i om de gör nån ledsen, som är utpräglade egoister (utan bakomliggande sjukdom) och som liksom bara lever för sin egen skull och utnyttjar sin omvärld. I såna personer har jag väldigt svårt att hitta något sympatiskt eller förmildrande.
Men, jag vill faktiskt inte BLI arg och upprörd över såna här människor, för det är inte värt det, och det hjälper inte alltid att reagera och säga sin mening. Det kostar för mycket att se nån vara helt oförstående när den får veta att det faktiskt inte är okej att alltid utnämna sig till centralgestalt och absolut viktigaste personen i universum.
Men tänk… att det aldrig är för sent att lära! För jag har upptäckt att om jag som i meditation, och ibland mellan sömn och vaka, känner in den person jag retar mig på eller har svårt att förstå och förlåta, kopplar på känslorna och föreställer mig eller henne eller honom som det lilla barn den människan en gång var. Sårbar och utlämnad till omvärldens omsorger och beskydd och med det livet som ett oskrivet blad och med så rörande, en “armlängds” avstånd till urhemmet i andevärlden, så mjuknar jag …!
Och jag kan då få tillgång till en förståelse för hur och varför, egoism och elakhet kan uppstå i en människa, och att det är symtom för omedvetna obalanser och blockeringar, skydd och maskeringar för rädslor, egentlig osäkerhet, och inre förvirring. Och jag känner hur hjärtat öppnar sig och lämnar plats för ett större perspektiv och hur mitt ego får backa och lämna plats för insikten om att det ALLTID finns en förklaring bakom och att det handlar om att faktiskt kunna se BARNET i de människor som vi har svårt för och inte ser nåt gott i, för det kan vara en källa till både förståelse och försoning! Och det här kan man ju också tillämpa på sig själv för att bättre kunna kunna förstå och förlåta när man ibland inte kan nå det i sig själv och hamnar i både skuldbeläggande och självförakt.
