“Glöm ej bort det finns rosor…”och var inte rädd att söka tröst i schablonen i det ganska underskattat “banala”, för det finns en anledning till att det är folkligt och nästan outplånligt …!

Den franske sångaren Gilbert Becaud visste uppenbarligen guldvärdet av den text han skrev och 1967 sen presenterade  för världen med sin fantastiska röst i låten “L’impotant c’e la rose”!  För den låten hamnade då på det glada 60 – talet när man var ung och relativt sorglös direkt i mina öron och i mitt och många andras hjärta. Inte bara för att franskan är ett sånt vansinnigt snyggt språk, utan för att låtens huvudbudskap var och är fortfarande, SÅ allmänmänskligt trösterikt och för att själva melodin är så himla fin!

Det finns alltid människor som  PK -ängsligt eller bara rent kategoriskt, rynkar på näsan åt viss musik och kallar för banalt eller meningslösa schabloner och sen upprepat med tydligt förakt kastar över axeln. Och det är ofta förknippat med vad som traditionellt betecknas som allt för enkla budskap, överdriven sentimentalitet eller bred folklighet. Inte minst gäller det typisk dansbandsmusik, filmer och annan underhållning med direkt och oförskönad  socialrealism som har ett brett folkligt tilltal och som alltid har befunnit sig ganska långt ifrån kulturens finrum.

Det här tycker jag faktiskt är lite motsägande med tanke på att det som majoriteten av samhällets befolkning tycker, gör och ansluter sig till i övrigt, nästan regelmässigt blir accepterat och förädlat oavsett egentlig kvalitet eller innehåll…!?

Men lika väl som fasta grupperingar och indelningar av människor skapar schabloner som ibland  grumlar vår blick för individualitet och då tenderar att bli kontraproduktivt, så har schablonen och det banala en positiv sida som för mig förklarar varför de båda sen antagligen urminnes tider lever och frodas och är älskade.

För jag tror att vi människor har ett stort behov av att förstå, känna igen och slippa allt för många omtolkningar och nytydningar av saker och ting, och inte minst av varandra, och därför tjänar schablonbilder oss och står högt i kurs. Problemet med den här lille “hjälpredan” blir när den tar över, gör oss dumma och skapar obalans i våra bedömningar av det vi ser, eller hör med våra öron.

Summan av det blir som jag ser det alltså att det gäller att använda schabloner med måtta och urskiljning och att akta sig för att missbruka och överanvända för då riskerar man att börja bygga fördomar….!

Men man ska akta sig för att nedvärdera och absolut aldrig underskatta det som kan verka enkelt, sockersött, överromantiskt och kanske “gammeldags uttjatat”! Och vad gäller kvalitet så har vi olika syn på vad det är och det som är finkultur för en person kan för en annan vara rena “fulkulturen”.

Men förklaringen till att schabloner och det som anses banalt (enkelt – vanligt) har ett sånt stort fäste i oss, fast många vill förneka det tror jag också är, att de sen länge är fulladdade med mycket känslor och därför talar de också direkt till våra hjärtan och de emotionella rummen inom oss! Och många av oss kan då inte värja oss mot det här känslomässiga tilltalet och vi blir berörda och lite sentimentala, och en sån är jag. Och då handlar det inte om hur “seriös” ovanlig, avancerad eller poetisk en text, film eller låt är, för hjärnan har då inte företräde till själva behållningen av upplevelsen, den är just då underordnad eftersom emotionerna, våra minnesbanker och associationerna tar över och har största behållningen.

Jag ska ta ett litet exempel på det här från mig själv. När jag nyligen var lite deppig så kom jag plötsligt helt osökt… att tänka på att låten “Glöm ej bort det finns rosor” den svenska översättningen av den här Becaud – låten som nog många skulle kalla banal och lite väl sockersöt, men som då var den som snurrade mest på skivtallrikarna på 60 – talet och ofta spelades på radion. Den har inte tidigare berört mig så mycket men gjorde det just då. För orden gick direkt in i mig och blev som en direkt tröst och en påminnelse om att hur svårt det än kan kännas, så finns det ändå alltid “rosor….” nånstans runt omkring mig här i världen!

Och “rosor” behöver då inte vara riktiga, verkliga blommor, utan en symbol för vad annat som helst som man i lite dystra stunder kan lyftas av och bli glad igen! Och det där hjälpte mig och fick mig att skriva det här, för jag är själv en ganska blödig och lite sentimental typ som alltid känt, att det som går till våra hjärtan i rätt tid och vid rätt tillfälle behöver alls inte alltid vara högkulturellt, fiiiint, eller “rätt” i andras ögon, eller så avancerat överhuvud taget.

För jag vill tro att det finns en anledning till att det enkla och ibland sentimentala – schabloner och banaliteter, är så djupt rotade i folksjälen och har överlevt så länge fast de ratats och häcklats. De talar nämligen enkelt och snabbt till våra hjärtan och själar och den… mirakelkraften ska inte underskattas som healing och läkedom, för det som känns bra och starkt det arbetar med oss – också av en anledning…!