“Som man ropar får man svar”… och det du vill se i en annan människa det får du väldigt ofta tillbaka…!

Det är tankeväckande, lite skrämmande och ganska STORARTAT att vi som jag ser det, faktiskt omskapar varandra OCH oss själva… dagligen – i varje stund och ögonblick…!  Och med den  möjligheten följer ett ANSVAR och det är ju inte mer än rimligt tänker jag. För det ÄR ju det som blir resultatet av våra agerande och förhållningssätt, och inte minst… av hur vi tolkar och misstolkar varandra och mer eller mindre medvetet ser förbi våra egentliga avsikter, tankar och känslor… Och genom det här kan vi ibland förändra varandras liv i oönskade riktningar, det ska vi vara klara över…! 

Visst är det så att vi är olika bra på att se bortom ytliga masker och att inte alla kan pricka in äktheten i en personlighet. Men jag skulle vilja påstå att vi människor ibland är så beräknande “praktiska” att vi, hur dumt det än kan låta… ser det vi VILL se i en människa för att något just där och då… gagnar ett syfte eller stärker en själv. Den här teorin visar ju inte precis på den ädla sidan av oss människor… men hur goda och snälla vi än strävar efter att vara, för den sidan finns ju lyckligtvis också hos människan, så tittar tyvärr, ändå egot då och då fram och tar befälet över vår framfart.

Och så har vi en annan social aktör som är våra fördomar, ett seglivat släkte inom ramen av våra egenskaper som påverkar och gör oss dummare än vi egentligen är. Och det är lite som om vi genom att agera fördomsfullt sen urminnes tider på en djup primitiv nivå av människans skikt, tror att vi ordnar världen, blir tryggare och på förhand “vet” vilken människa vi har framför oss och vilka egenskaper OCH avsikter den personen har.

Att vi vet “var vi har varandra” helt enkelt. Den här förhandsinställningen bygger på ett naivt, väl befäst system och ett mycket ytligt betraktande av en människa. Och det utifrån hur den ser ut, beteendet och klädstilen, språket och umgängeskretsen och inte minst den personens bakgrund. Och inte sällan utifrån vad vi vet om eventuella snedsteg i den personens historia och inte sällan ställer oss till doms över det. Det finns de som dagligen låter det här dränera sitt förstånd och som agerar på den här subjektivt färgade informationen genom att betrakta den som en sanning. Och sen utnämner sig till den moralväktare som inte har behov av att vara vare sig empatisk eller vänlig, och som ser sig själv som ofelbar och överlägsen.  

MEN… lyckligtvis finns det på den här jorden människor som med en fri och vidsynt blick vill nå fram till det bästa i sig själva och andra och som tror på det goda, välvilliga tilltalets magi mellan oss, och som gång på gång lyckas med det, och de är verkligen en fredsbevarande styrka…! Och det ligger verkligen en sanning i det gamla talesättet att “som du ropar får du svar”… För OM du själv är vänlig så FÅR du oftast vänlighet tillbaka, och tror du andra om gott, och är du beredd att förvänta dig bot, bättring och förändringspotential av medmänniskor, då är du alltid en medskapare till nåt positivt, gott i den här världen! 

Men jobbar du med motsatsen som är ett skitjobb i ordets verkliga betydelse så är du med och stoppar alla inflöden av osjälvisk mellanmänsklig kärlek, förståelse, förlåtelse och fördomsfrihet och tar då fram det sämsta i dig själv och andra…! För det du VILL se i någon annan och själv ropar ut, det får du ofta tillbaka som ett svar och då har du inte varit med om att bygga något bra mellan människor! Så vi bör tänka oss för vad det är vi ropar ut innan vi gör det…!