Det har alltid förekommit två ganska extrema polariseringar av inställningen till hur mycket ansvar man har för sina egna handlingar och när det gäller att kunna se insiktsfullt och med klara ögon på varför man begår sina misstag i livet.
Den ena representeras av den, som självpåtaget och utan särskild eftertanke, ständigt bär skuldbördan av sina egna dikeskörningar i tillvaron, PLUS en hel del av dem som andra också har gjort och är skyldiga till. Och det där är förstås en riktigt tung säck att bära och lite som en ständigt återkommande illusorisk skuld att betala av på. En skuld som man ofta inte har och aldrig har haft…!
Den andra typen kan träffsäkert beskrivas som den där “hon eller han”, som ALDRIG tycks ha fått upp dörren till sin egen självkännedom (en del har nog inte ens försökt..) och som är så fullständigt ovan vid att se orsak och verkan av sina egna handlingar, att de osorterat och per automatik alltid slänger skulden på sin omgivning.
Och den typen gör sällan några avbetalningar på sina egna galenskaper utan “fakturerar” skrupelfritt och gärna, andra människor som i sammanhanget är skuldfria.
Båda de här polariseringarna är en verkligt negativ spiral av brist på självinsikt som sällan ger några landvinningar inom området personlig utveckling. Det som behövs för att skapa förändring och nya, sunda realistiska synsätt på sig själv, är till största delen att det dyker upp en modig, välvillig bärare av civilkurage som vågar ställa sig upp och ifrågasätta ett av de här båda destruktiva livsmönstren hos en människa.
En hjälte eller hjältinna som SER det här upprepade mönstret att skylla sina egna fel på andra i någon annan! Och som utan att starta krig säger ifrån, men tydligt talar om att det här INTE är okej och pekar på det ansvar som vi alla har för våra egna handlingar. Och som på samma sätt kan ingripa i en permanent skuldbelagd människas liv och stärka upp den.
Ingen mår i längden bra av att aldrig rannsaka sig själv och detsamma gäller förstås den som ibland kanske ett helt liv förblir den evige skuldbäraren som ofta tenderar att ta på sig svedan av vad någon annan har gjort.
Och jag skulle vilja uppmana alla de gnällspikar som irriterande ofta ägnar sig åt att projicera egna dumheter och skylla på “alla andra” när något går fel i deras liv. Att sluta “fakturera” och skuldbelägga de som är oskyldiga och börja ta ansvar för sina egna handlingar, hur deras liv än ser ut !
