När jag i 6 – årsåldern började ställa frågor till min mamma och till min stora sorg förstod att livet en dag tar slut, och dessutom osäkert när… och att jag då skulle skiljas från de jag älskade inklusive min älskade lilla hund, mitt enda “syskon”, då hände det saker i mig och från den stund flyttade en stark rädsla för döden in i mig, och gjorde mig än mer ängslig och omvärldsmedveten än jag redan förut var.
Och det tog många decennier och det gick långt in i vuxenlivet innan jag hittade en förståelse som blev den klara bilden av varandets samband och den bästa sårläkningen för det här. Svaret på mina frågor och det som jag äntligen kunde godta som en rimlig förklaring till VARFÖR livet ser så olika ut för oss och varför till exempel goda, osjälviska människor inte sällan tvingas gå igenom upprepade prövningar och svårigheter, och att motsatsen förekommer lika ofta. DET här var väldigt länge centralfrågan för mig.
SVARET kom till mig först när jag kom i kontakt med REINKARNATIONSBEGEPPET! Då förstod jag att allt liv och alla mänskliga erfarenheter strävar i ett fortgående lärande genom olika för det syftet och för den människan, upprepade inkarnationer genom tid och rum, mot “examen” och själva målet för vår utbildning!
Och själavandringen blev för mig en en omvälvande andlig upplysning, en sån vacker helgjuten tanke, en sån lysande estetik så jag fick nästan svindel och inget har förändrats för mig på den punkten…!
I perioder händer det för mig att jag mer än annars, får budskap till mig i drömmar, och ett ord eller en mening kommer för mina ögon i ett starkt energikoncentrat och förmedlar i ögonblicket en full förståelse för budskapets fulla bredd och helhet. Jag skriver nästan alltid ner det som kommer, och det här kom till mig för nästan precis ett år sedan. Vill gärna dela med mig för jag tycker det i sin enkelhet säger så mycket:
“Själen blir aldrig äldre än sitt sannaste ursprung”.
