Hur ofta kollar man med full närvaro, på sin egen HAND och verkligen tar IN i sitt medvetande, att de 10 fingertoppar som man lyckligt har i sin ägo, faktiskt är en fullständigt UNIK bild av ett ID som BARA DU och ingen annan äger rätten att signera!
Och hur många av oss, som när vi föddes och steg in genom livets port begåvade med en absolut sinnrik kropp, tar oss tid att ibland SE på det intill ofattbarhet, förfinade konstverk som våra handflator med alla sina linjer, vindlingar och märken verkligen är…?
Och har vi förstått att det konstverket skapas AV OSS SJÄLVA? När vi reser genom TIDEN och VARANDET och när vi på gott och ont skaffar oss de nötningar och skavanker som i en överförd mening också är, och förblir vår kunskapsbank.
Jag tycker det är så vackert med våra händer och spåren av år och tidens gång. Livsavtrycken och det generösa med vars och ens absolut särskilda fingeravtryck. Och inte minst det andliga värde genom livserfarenheter som vilar i våra handflator… det kan faktiskt göra mig tårögd. Och det gjorde det många gånger när jag såg händerna på mina gamla patienter i äldrevården, och tänkte på allt de hade upplevt av kärlek, sorger och prövningar.
Jag ser och tror på en evig existentiell ordning inom ramen för en andlig demokratisk princip, där vi genom flera – många liv, alla tilldelas lika mycket av egenskaper utifrån det utbildningsbehov vi har där och då. Och att ingen av oss i det större perspektivet sett missgynnas, förfördelas eller undgår de prövningar eller slipper de utmaningar som gynnar målet för vår färd.
Och DET har vi nytta av att påminna oss om när vi ibland klagar över våra liv och omständigheter, eller då vi sjunker ner i sörjan av avundsjuka över upplevda orättvisor. För det större perspektivet är ett suveränt universalmedel mot de flesta former av trångsyntheter och gnällsjukor.
Men vilket är då det “större perspektivet” och hur hittar man det bara så där, kan vem som helst undra…? På det skulle jag faktiskt vilja svara, genom att anknyta till det där UNIKA med våra fingeravtryck. Nämligen att fokusera på den högre rättvisa som ligger i vars och ens fulla potential och den möjlighet som ryms inom det faktum att vi FÖDS unika och förblir det våra existenser igenom. Och i DET LIGGER det större perspektivet som pekar på att vi är unika men i grunden ändå lika – och genom det ur evighetens synvinkel också jämlika! Och det oberoende, hur olika och “orättvisa” våra liv kan uppfattas här och nu!
Och att den patinan därför på sitt sätt är ett, för var och en unikt, individuellt mönster som till skillnad från fingeravtrycket inte är medfött, utan till stora delar ett resultat av det “förvärvsarbete” som våra händer gör under sin livstid/sina livstider.
Och jag tror att om vi verkligen utnyttjar våra olikheter fullt ut och var och en lever våra unika fingeravtryck, så hakar vi också på ett naturligt sätt i varandra bidrar till det STORA mönstret och i det eviga perspektivet också till den fullkomlighet som är livens yttersta mening!
