Att fånga och känna in sin tacksamhet i ögonblicket och ta sig själv “på bar gärning” i den sanna känslan och inte … trycka på ” påminn – mig – senare -knappen, det kan bli som en mental bordsbön och bär på en högpotentiell kraft!

Jag vill påstå att hur dåligt vi än mår så har vi ändå, mitt i värsta eländet, alltid något och ganska mycket… att vara tacksamma för, fast det naturligtvis kan vara svårt att se ljuset i det när livet är tungt och motigt. Och hur mycket man än skriver om tacksamhet och upprepar sig, med risk för att vara tjatig, så är det i alla fall för mig svårt, för att inte säga omöjligt…att uppehålla sig för för mycket vid det begreppet för det är alltid aktuellt!

Eftersom varje gång som vi känner oss förnöjda och glada och tackar livet eller någon annan för något, så är det som om universum skickar oss ett påslag av kärleksfull hjärtevärme, med som ett KVITTO som liksom bekräftar att det är mottaget och att alla högre goda krafter verkligen har uppfattat vår uppskattning och klappar i händerna av glädje över det! Och jag kom att tänka på när min mamma förr i världen samlade på kvitton från Konsum, och när året var slut hade fått ihop en stor burk full och fick en bra slant i återbäring, hur himla glad och tacksam hon blev för det!

Och ungefär så … som en naturlig återbäring från “ovan där…” tycker jag det blir när man intensifierar känslan och uttrycket för sin tacksamhet! Och jag har lovat mig själv att fortsätta jobba hårt på att, så att säga,  “ta mig själv på bar gärning” när jag känner verklig tacksamhet, och att STANNA till i den känslan DÅ…. inte senare, och INTE inne i huvudet trycka på knappen för “påminn mig senare…” för då kan den förnöjsamhets – känslan ibland ha svalnat! Och jag har märkt att om man fångar sin tacksamhet i ögonblicket och verkligen omfamnar den, så ger det en helt annan blick för det man har och det man får, och att det då kan få helt andra proportioner! Så jag tror inte att man ska låta någon enda… liten tacksamhet stå på kö och vänta, för det är den alldeles för betydelsefull för!

Och faktum är…att varje inkänt ögonblick av tacksamhet kan bli som en mental bordsbön som välsignar och berikar de gåvor man redan har och de som man ber om och faktiskt får! Och så ska man passa sig för att INTE ta saker för givet och i värsta fall blir så där odrägligt bortskämd och otacksam. För det är sååå osympatiskt i en människa!

Varje gång som vi går in i en tacksamhetskänsla på riktigt och menar den, så tror jag att det bidrar till något gott och bra, och kan bli till en välsignelse i det stora hela. Och att DET sen banar väg fram mot nya skäl att känna tacksamhet för. Som i sin tur varje gång… bygger vidare på en “återbäring” av upprepade positiva scenarier i våra liv

Och man behöver som sagt, inte sträcka sig långt för att hitta anledningar att vara nöjd och ödmjukt tacksam för, och det kräver ingen tillvaro i stil med “The Kardashians” eller en storvinst på Lotto, fast mycket som är snedvridet ibland ger oss det luriga budskapet…!
Det gör att vi ibland faktiskt inte ser hur obeskrivligt stort det är att varje kväll ha fått leva ännu en dag!  Och att vi inte alltid tar oss tid att fatta och förstå… att varje andetag vi tar och FÅR är heligt och är den absoluta grundförutsättningen för livet och själva Varandet! Och det är i sig… alltid värt vår största tacksamhet!