Den sociala kompetens som vi använder utåt kan ibland vara ena sidan av en dubbel persona som i någon mening jobbar kompensatoriskt i en människa!

Dagens inlägg, skrivet och publicerat av mig, Ann Danell.

Det är intressant det där hur vi efter olika förmåga, motivation och intresse kämpar på i det sociala livet för att anpassa oss och helst gilla läget och inte minst… hålla oss vid liv där, för det bidrar tyvärr… i det stora hela till den status vi har i det sammanhanget. För den kan ibland bli direkt missvisande för vem man är, och säger långt ifrån allt om den man egentligen är BAKOM dom masker och förklädnader som vi ibland använder för att, så att säga…marknadsföra oss för att bli älskade, sedda och bekräftade.

Men den där mer eller mindre uttalade drivkraften att vilja positionera sig på dom sociala “torgen” den handlar ju i grunden om det som i många allmänmänskliga sammanhang är svårt att inte nämna, och det jag ofta kommer tillbaka till. Och det är ju vår urgamla överlevnadsinstinkt och det ursprungsarv som påminner oss om att vi måste hålla i hop i en samlad kraft för skydda ” liv och lem – hus och hem” och varandra.

Och det har nog alltid ansetts som en tillgång att ha en viss social kompetens till sitt förfogande för att kunna bidra till det jobbet och genom det stärka den kollektiva tryggheten. Och dom som har den personlighetstypen är förstås och bl.a därför, högt värderade och överrepresenterade i roller som chefer och arbetsledare.

Och jag kan ibland lite full i skratt när jag tänker på att jag ofta uppfattas som en riktigt öppen och social person OCH som oreserverat gillar den tillgången i mig själv. För det är en sanning med modifikation eftersom jag inte alltid har kraften att leva upp till den hedrande bilden, för jag tycks förbruka så himla mycket energi och min motor drar mycket, och ibland ganska dyrköpt bensin.

Men jag VILL så gärna orka, bli mer bensinsnål och energisk, för jag tycker  så mycket om att vara människa – bland människor och kunna ge lite till den stora helheten i den här förunderliga världen! Och jag trivs där jag kan göra nåt bra för andra!

Men det är ibland som om vi människor har en dubbel PERSONA där vi använder lämplig sida beroende på tillfälle och dagsform och inte sällan för att inte göra omvärlden besviken. Och att den sidan ibland faktiskt, går emot den “resurs” vi egentligen är och det verkar vara som ett riktigt bra självspelande piano hihi…!

Sanningen är den att jag egentligen och djupast där inne, föredrar att betrakta livet och tillvaron lite på avstånd, men hoppar gärna in vid behov och agerar när det behövs på den där spännande stora teaterscenen som jag tycker att tillvaron har stora likheter med och där har jag en gammal vana att ge typ allt, och lever med risken att lätt bli utbränd. Och vi spelar väl förresten alla våra roller med olika motivation somliga gör det med omsorg medan andra slarvar och kunde nog göra bättre.

Själv befinner jag jag mig nånstans där i mitten och är egentligen en ganska batterisvag aktris med en medioker social kapacitet, men en bra förmåga. Men, det säger oftast INGET om vilja och motivation utan mer om ork och energi. Det här kan nog en och annan känna igen tror jag. Och det här kopplar jag till den extra känslighet som jag har märkt i mig och varit medveten om sen jag var ganska ung, och det är, som många vet, en motor som i många sammanhang är en bra tillgång. Men, som trots en god vilja, faktiskt inte orkar hur mycket som helst och inte alltid vet sitt eget bästa i en människa.