Vi är mer komplicerade än vi själva fattar och reagerar till del på fortfarande på flermiljoner gamla primitiva instinkter, och självklart krockar det med det moderna fria samhället

Så här tänker jag…

Att vi är komplexa varelser och mer psykologiskt kommunicerande och aktiva än många av oss tror eller vill tro, det är tydligt, och särskilt i tider av allmänfara, hot och oro. Och ett ofrånkomligt faktum är det… att vi allt ifrån vårt djupaste ursprung miljontals år tillbaka, under olika livsbetingelser – per instinkt kämpat för vår överlevnad, och på den fronten av det mänskliga har inget förändrats.

Det är bara det att vi jobbar OLIKA med den saken och reagerar olika på det här, särskilt i inledningsfasen när ett hot, i vilken grad det än uppenbarar sig står för våra ögon, det har jag lagt märke till. Och det här blir förstås tydligt inför ett globalt hot som coronaspridningen.

Vi har alla vår strategi för att klara oss och i första hand rent mentalt, skulle jag vilja påstå. Genom att kanske försöka vinna tid och ta avstånd, eller rent av förneka och förringa till och med rena fakta, och det blir för då för vissa människor en flyktbro till KÄNSLAN av trygghet och överlevnad.

Andra av oss söker tryggheten i fakta och information och rättar sig efter det med realism och öppna ögon och känner sig tryggare i den jordande förvissningen. Och naturligtvis betyder våra tidigare erfarenheter kopplade till just både TRYGGHET och OTRYGGHET en hel del för hur vi reagerar inför hot och fara och särskilt i det längre perspektivet.

Mötet mellan de här polerna kan vi se i media i det här världsläget och det är förutsägbart att det vissa människor upplever som skräckinformation, “överdrifter” och överdrivna inskränkningar i tillvaron, det krockar med motsatsen. Och det här tycker jag att vi ska förstå och sluta angripa varandras förhållningssätt, för det handlar om olika sätt att “överleva”!

Men allt handlar ju i nuläget ändå INTE om vars och ens egen överlevnad utan fortfarande om att förhindra smittspridning och att tänka på andra och lite längre bortom sin egen nästipp…!

Men det som gör det svårare för oss i dag det tror jag är att så många av oss är konsumtionsberoende och aktivitetstillvanda och vana vid att kunna göra vad vi vill, i princip när – och hur som helst, vilket ju är omöjligt under en global smittspridning.

Och då uppstår nog för en och annan abstinens och ren ångest när man inte längre kan vara mitt ute i “smeten” på egna villkor och ägna oss åt de här lugnande kickarna. Och det är i den jakten som en del människor tappar förnuftet och tar risker utan att ens snudda vid de konsekvenser som inte bara kan drabba dem själva… 

Och ju längre coronapandemin fortsätter desto mer förstår man att vi nu faktiskt erbjuds ett förut sällan skådat tillfälle att  blicka in i våra galopperande egons ganska blinda framfart… och med det förstå ett och annat om hur improduktivt det är för en sund och bra mänsklig utveckling!