Det är med mänskliga egenskaper precis som så mycket annat i livet, att de måste få tid och utrymme för att kunna utvecklas, ställas i förhållande till annat och prövas för att kunna visa sitt rätta jag och sin fulla hållfasthet.
Och när min annars så kloka mamma såg min känslighet och anade ” glashjärtat” i mig när jag var liten så gjorde hon det som så många andra mammor och pappor har gjort förr, nämligen att skydda sitt barn från allt för mycket exponering av det som kunde göra mig ledsen och orolig, det som kunde bli för mycket känslomässig påfrestning för det glashjärta som hon såg i mig. Och eftersom hon själv var bärare av samma hjärtetyp… så visste hon hur skört det här glaset kunde vara… och utgick från att vi var allt igenom lika och reagerade på samma sätt. Vilket inte alltid är fallet för likheter följer förvisso inte alltid samma mönster.
Det här är fullt förståeligt, många föräldrar har gjort det här misstaget och kört repriser… av kärlek och ofta i tron att känslighet är en funktionsbegränsning och kopplas till svaghet i en människa, men så är det väldigt sällan, vill jag påstå.
Men en egentligen skör – stark person som jag och så många andra “glas – hjärtebärare” behöver oskyddad och succesivt, få använda sin känslighet i olika situationer redan från barndomen för att kunna hantera den efter egen förmåga och få upptäcka att ett öppet och känslosamt hjärta och sinnen som ofta står vidöppna bär och FAKTISKT kan vara som ett finstämt instrument och en riktig tillgång att ha.
För med det kan man vara riktigt bra på att lyssna in och förstå sånt i andra som de flesta andra missar eller inte förstår. Och för mig visade sig mitt “glashjärta” vara BÅDE starkt och skört och blev med tiden en av mina finaste gåvor i livet…!
Det fick min kära mamma se och uppleva och gladdes åt. Och till alla dom som kan känna igen sig i det här så vill jag säga att vi ska vara stolta över vår lättrördhet, vårt känslomässiga inkännande och den öppna dörren till våra hjärterum!
Och till dom som släpar efter och fortfarande bor i villfarelsen att inte styrka, mental kraft och att ha koll på sina känslor INTE är möjligt för en hjärtemjuk människa, så kan jag tala om att det är fel… för det är faktiskt en fullt möjlig och välfungerande kombination hos många människor! Och den bästa beskrivningen av oss är att vi är typiskt SKÖR – STARKA och att vi trivs med att ha det hjärtespektrumet i oss!
Jag är likasinnad med ett skört men starkt känslomässigt hjärta, nu börjar bitarna falla på plats för mig, börjar se helheten i mitt oklara liv?♥️??