Så långt bakåt jag kan minnas så har jag avskytt när människor gör skillnad och behandlar varandra olika beroende på bakgrund, sättet att vara, hur man ser ut eller valet av kläder. För jag såg tidigt i min barndom hur illa det beteendet gjorde människor och hur det hjärtlöst levererades från många jag – svaga i grunden osäkra människor. Och jag såg hur det sänkte många huvuden och självförtroenden och nästan alltid hos dem som redan innan så orättvis stod lågt i anseende. Och det gjorde mig rasande…
Det här gjorde ONT i mig och jag tror att det var någonstans där i min historia som jag bestämde mig för att jag skulle försöka göra allt jag kunde för att INTE själv bli en sån person som jag tyckte att det redan då fanns alldeles för många av…
Och det finns en sak som såna här inbillat överlägsna kaxiga människor behöver lära sig att använda i mötet med andra, och det är att kliva ner från sina höga hästar, coola ner sig väsentligt och bli lite ÖDMJUKA! För det är genom att praktisera den egenskapen som vi kan bli så där sympatiskt och skönt JÄMBÖRDIGA…!
Och det är först när vi fattar hur dum och omogen all inbillad överlägsenhet är i en människa och kastar det HÖGMODET bakom oss, som vi hamnar där vi verkligen SKA vara – nämligen varken över eller under nån annan!
Och följden av det brukar väldigt ofta bli det positiva att vi faktiskt ger utrymme åt varandra och tar fram det bästa både i oss själva och våra medlevare! Och kom ihåg… det att vara ödmjuk ALDRIG är detsamma som att vara mesig eller underdånig någon annan.! För det finns en del ovärderligt goda mänskliga egenskaper som är absolut tidlösa och som bidrar till att vi kan se med respekt och lika värde på varandra. Och ödmjukheten är en sån!
