Självkännedomen – min bästa livscoach och den som bör vara den djupaste bekantskapen under hela livet, och så mina tankar om hur den kan påverka vår hälsa

Jag är i grunden inte överdrivet social men jag skulle egentligen vilja vara mer ute i den “sociala smeten” än jag numera är, men om det blir för mycket av den exponeringen så blir jag efteråt helt tömd på energi och totalt slut, för så är det att leva med högkänslighet och att vara en empatpersonlighet…!

Och eftersom jag ändå ÄR så socialt öppen och intresserad av liv och människor som jag är, så tar jag ofta in så mycket mer av det jag ser, hör och upplever, än vad jag faktiskt har batteritäckning för när jag är ute och exponerar mig för umgänge och sociala kontakter.

Och bakom det slarvet, och mot ett egentligen bättre vetande om mig själv, ligger nog det där gamla vanliga igenkännbara att vara snäll och att vilja bli sedd, älskad  och bekräftad, som då springer före själva förnuftet. Och DÄR bedrar det grundläggande behovet min SJÄLVKÄNNEDOM som jag ändå anser mig vara rätt så välutrustad med. 

Och följden av det, blir ofta en förutsägbar återhämtning och en alldeles nödvändig uppladdning av mina batterier. Men jag ÄR, trots det här mindre “fabrikationsfelet, ”  ändå svårt förtjust i att möta och prata med olika människor, och om det är något jag samlat på mig genom livet så är det mänskliga möten och en hel del erfarenheter och insikter från dem.

Och jag kan säga, att ju mer jag hört och sett och tänkt och känt, och silat genom hela mitt emotionella register, desto mer ödmjuk och förundrad över världen och mänskligheten har jag i sanning blivit. Och desto mer har jag faktiskt lärt mig om mig själv genom olika jämförelser. Och det har fått min självkännedom att växa och där har mitt självförtroende också hängt med av bara farten. 

 

 

Och nu tänkte jag anknyta till ett av mina favoritämnen, som är just SJÄLVKÄNNEDOM, och till ett intressant samtal som jag hade med en utomstående människa för några år sen. 

 

Den här personen hade under en tid inte mått så bra, kände en viss tomhet och oro och fick emellanåt en del odefinierad ångest i sitt knä. I den här människan rymdes flera fina gåvor och egenskaper kopplade till hög intelligens, bra analys – och tankeförmåga, och utifrån sett verkade den här personens liv vara välordnat och i övrigt tämligen bekymmersfritt.

 

 

Förutom den där tomheten och oros – spöket som besvärande ofta och punktligt kom på ovälkommet besök till honom.

 

 

Under våra samtal så frågade jag om hur han såg på sig själv, sin identitet och om han upplevde att han verkligen kände sig själv lite mer på djupet. Och jag minns att hans svar var förvånsvärt osäkert och mer kopplat till yrkesidentiteten, intressen och saker han gjort och presterat under livet, än till verklig sjäkvkännedom.

 

Och jag tänkte då på hur en kvinna kanske hade kunnat svarat på samma fråga, och på hur mycket förväntade beteenden kopplade till kön, påverkar det där att prata om känslor. Ganska ofta förvånas jag faktiskt över hur lite en del människor visar sig känna sig själv på djupet, och över den lilla vikt de tycks lägga vid den bristen i sig själva.

 

Själv tycker jag att det är superviktigt att ha fri tillgång till det rum i mig där jag förvarar mitt livsmanus fram till nu. Och där jag med klara ögon kan välja, eller som ett självbedrägeri… välja bort, att se mönster – bra och dåliga i mitt “levande” och i mina möten med andra, och ta fram bilden av hur jag ser på mig själv och mina medvarelser, och vem jag egentligen är, och vilka värderingar som är mina på riktigt… 

 

Och för mig och många andra är kännedomen om mig själv min bästa vägledning! För genom den kan jag ofta förutse mina ageranden och reaktioner och får då lättare att välja och välja bort saker i mitt liv i rätt tid… vilket är rätt så praktiskt!

Och särskilt hjälper mig min samlade självkännedom, nu i mogen ålder,att sätta gränser för vad jag verkligen vill, kan och är lämpad för eller orkar, och det är en riktigt bra förebyggande hjälp för både det psykiska och fysiska välbefinnandet!

 

Och jag vill tipsa alla att då och då ta ett litet stickprov på sin SJÄLVKÄNNEDOM för den är, och särskilt i perioder av förändringar, miljöbyten och rollbyten, lite av en färskvara som för vars och ens bästa förtjänar att uppdateras på djupet! 

 

 

 

 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *