En kärleksrelation är en färd som börjar i förälskelsens eufori då vi fullt ut orkar vara den bästa varianten av oss själva och när vi förblindade av endofinruset ser samma sak i vår partner

En relation mellan två älskande är, för att använda ett lite slitet uttryck, en resa. Starten på den sker vid utgångspunkten av en gemensam upplevelse av en djup och omvälvande känslomässig beröring. Ett avgörande, och egentligen ganska sårbart läge då man TILLSAMMANS, redan där, i någon mån tar ut kompassriktningen mot en gemensam framtid och vill leva i hop och göra den här resan.

Det här är ju varje gång förstås lika härligt och underbart och det är som om vi i det lyckotillståndet behöver så mycket mindre, och ibland inget alls, av det där andra som vi annars måste ha för att leva och funka. Vem är den som inte kan känna igen det…? 

 

Men ingen levande människa orkar vara i förälskelsens HÖGFREKVENTA energier hur länge som helst, för det skulle i längden bli som att sluta sova, och att kroppen då går på högvarv och till slut inte längre orkar. Kärleken ÄR en outstanding kraft och rena dunderdrogen, och även om inte själva kärleken är “blind” så kan man säga att vårt synfält blir, på gott och ont, något begränsat när vi blir förälskade hihi…

 

MEN när förälskefasen är över och går in i vad jag lite skämtsamt  kallar för  “normaliseringsfasen” och då när  hormonruset mattas av och vi börjar integrerar våra respektive verkligheter med en gemensam vardag och dess trivialiteter… Det är DÅ som kärleken säger “god morgon och välkommen till verkligheten”… och börjar ställa rättmätiga krav på en viss ordning och reda, “löning på fredag” och allt där mer handfasta lite tråkiga. Och det är då man börjar landa igen efter den första svindlande, amorösa flygturen i en ny bekantskap.

 

För av naturliga skäl är då kärleken inte längre självgående och har inte samma brinnande intensiva karaktär, för inte ens kärlekskraften orkar i längden med DET högtrycksjobbet. Kärleken ÄR fantastisk, MEN den måste tas om hand och skötas och det jobbet kallar på oss och måste vårdas och jobbas på ömsedigt. Och det jobbet börjar så fort förälskelsens stormvågor tackat för sig och dragit runt knuten!

 

Mina egna erfarenheter säger mig att något av det bästa man kan sikta mot och bli, det är RELATIONSKLOK! Och en  bra och sltstark relation är dynamisk och levande och ställer kontinuerligt krav på kommunikation oss båda parter!

Och när kommunikationen inte funkar mellan två människor som lever ihop, och i värsta fall tenderar att upphöra och självdö… DÅ brukar nästan alltid irritationen och frustrationen infinna sig som ett brev på den gamla pålitliga postens tid…! Och det slår då  förstås hårdast mot den part som mest saknar samtalet och kommunikation, vilket ibland kan vara båda. Och DÅ är det läge att, om det finns en ömsesidig vilja… rädda det som räddas kan!

 

Så är det där som jag tror är ett stort överlevnadsvärde i en relation, det att vi trots olikheter och naturligt behov av självständighet kan se samma bilder och mål och framför allt MENING under den här resan. Och att vi faktiskt anstränger oss lite för att FÖRSÖKA förstå det vi INTE förstår hos varandra!

För då kan nog själva resan vara den möda värd som det faktiskt då och då är att leva tillsammans. Och så gäller det förstås att kunna gilla läget och hålla kärleken vid liv när åren går och när vi ibland är långt ifrån de fullkomliga upplagor av oss själva, som då en gång när den magiska, heliga förälskelsen steg in i våra liv…! Men kärleken är oftast SÅ värd att kämpa för! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *