Vi behöver spegla oss i böcker och film och känna igen oss i varandra, och det finns nog en urgammal mening med att härma varandras beteenden, men det ändrar inte vårt sanna jag

Det är i mötet med varandra och i den urgamla SPEGLINGEN som vi blir till på nytt varje gång…! Det är så jag ser det hela. 

 

Jag har gåvan att ha ett litet barnbarn – Janne, en liten sockersöt sladdis på 11 månader som är Stockholmsbo (närmare bestämt Munsö) och tyvärr bor långt från mig. Och det är en ren välsignelse att få foton och filmer av honom och kunna se och följa hur han växer och utvecklas, och tänk att han redan har kunnat gå i en månad den lille knatten! 

Det är så särskilt roligt att se hur Janne mer och mer studerar sin omgivning, tar efter och härmar, och för varje månad utökar sin sociala “reportoar”. Så gör ju barn, och på det sättet och i det långa loppet, lär de och utvecklas fram mot vuxenblivandet och till att bli socialt fungerande, interagerande varelser i den stora vida världen.

Det roliga är att vi, de allra flesta av oss, under hela livet faktiskt fortsätter med det här sociala spelet genom att ge och ta från varandra, låna beteenden och imitera språk och uttryck. Och den mänskliga hjärnan med alla sina underavdelningar, tycks ha ett betydande behov av att kunna känna igen sig i de mönster som andra människors hjärnor också producerar och upprepar, och i en mening bygger vi på det viset varandra. Och som så ofta när det gäller hur vi agerar och beter oss – våra kognitiva förmågor, så handlar det förstås i grunden om rena överlevnadsstrategier med rötter djupt i det mänskliga urbeteendet.

Och det är ju av naturen så vist inrättat att den här sociala utvecklingen den sker mer eller mindre intensivt, och går under livet i faser beroende på vår ålder, vårt yrkesliv och hur aktiva och utåtriktade vi är och just då behöver vara, och det är ju ganska naturligt att det är på det viset.

Självklart blir vi mer öppna och mottagliga för social påverkan från människor vi ser upp till, beundrar och vill vara som. Men antagligen tar vi också till oss och använder en hel del influenser från olika håll och det… mer omedvetet än vi själva tror.

Och vad vi också behöver är: FÖREBILDER och INSPIRATÖRER! Människor som med sin inspiration och sina egna goda exempel får oss att renodla våra värderingar, och som hjälper oss att se drömmar som möjligheter och ger oss modet att uppfylla dem! 

Och det behovet vill jag påstå att vi har hela livet. Och i så många avseenden är vi varandras inspiratörer! Vi vill veta om människor är ONDA eller GODA och var vi har varandra, för det skapar trygghet och ger livet en skön förutsägbarhet. Och därför vill vi förstås också helst kunna spegla oss i varandra. 

V bygger varandra och tyvärr förfogar vi också över möjligheten att förstöra och rasera delar av varandra, och det tilltaget drar sig vissa som har den läggningen inte för. Inte så sällan visar det sig att de människorna själva redan tidigt i livet blivit utsatta för samma sak av kärlekslösa föräldrar. 

V behöver spegla oss i varandra i böcker, filmer och i fiktionvärlden, och genom det blir vi också bekräftade, stärkta OCH berikade! Men det hotar INTE det som är vars och ens sanna jag och personlighet, för det fundamentet är starkare än så…!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *