Älska dig själv och håll den lågan levande! Men jobba villkorslöst och i djupen av dig själv med det och förlita dig inte på ytliga punktinsatser!

Det finns det som kan upprepas hur många gånger som helst och ändå aldrig närma sig klyschans tjatighet. Och det här har jag och många  andra sagt före mig och jag säger det igen, för det KAN inte sägas för många gånger:

Älska dig själv människa…! Och odla en sund kärlek och aktning för dig själv och LEV i den! Som en guldkantad bonus blir du då mer kärleksfull mot din omgivning! Jag talar då om en SUND och balanserad kärlek till sitt SJÄLV och ingen hyllning till egot.

Mitt i stormens öga av social exponering, intryck och uttryck, möten och mönstringar, bedömningar och kritik står vi varje dag. Och de här energierna far de flesta av dem, igenom oss, medan andra faktiskt har en tendens att kanske snudda vid ett igenkännande eller ett gammalt eko av en känsla eller stämning, och kan då stanna kvar i oss. Lätt kan den då antingen hamna som ett GULDSTÄNK eller som en  SMUTSFLÄCK på vår självbild och ger oss då ibland olika lätt, beroende på graden av vår sårbarhet, DAGENS värde av självuppskattning, vilket kan vara väldigt missvisande… 

SJÄLVKÄRLEKEN är för de allra flesta av oss en färskvara precis som vår kondition och styrkan i vårt  immunförsvar. Så det är ett bra val att varje dag ta hand om bilden av sig själv och ta tempen på vibbarna omkring den, och ge DEN samma omsorg som vi ger våra kroppar med träning och motion! Det är rena logiken för mig. 

Och ett tips är att använda sig av den suveräna tankekraften som vi alla faktiskt förfogar över, och ju mer vi med tacksamhet jobbar med den, ju mer tränar vi på att lättare få tillgång till den kraften! Och jag tänker att det är med kärleken till sig själv som med nästan allting annat, att man måste jobba BASIC och i djupen av sig själv. Och inte förlita sig på ytliga kickar som måste bytas ut och ersättas med nya höjningar av självförtroende och självskattning, och som mycket väl kan eskalera in i ett beroende. 

Vilket förstås INTE betyder att man aldrig får unna sig nöjet av materiella nöjen och ytliga kickar. Man kan bara inte ersätta hela djuparbetet för en sund självbild med det. Och man kan inte heller överlåta till andra att bedöma om man är värd att älskas av sig själv eller av andra. Och VET man på djupet vem man är och är nöjd med det, och står stadigt i den vetskapen vad som än händer, så brukar självkärleken också vara på plats. 

Och det man kan göra dagligen är att affirmera och  föreställa sig sig själv som nyfödd, liggande i sin egen hand “obefläckad” , ren, och alldeles ny och naken inför världen. En liten själ som nyss har lämnat andevärlden och alldeles ny – påfylld av det Gudomliga Alltets villkorslösa kärlek! Att då affirmera att den får stråla ut till – och – genom dig i den färg som du själv väljer, och avsluta med att fylla dig med den här grundläggande, av allt annat oberoende kärleken, är ett bra sätt att kunna tycka om sig sjäv på djupet utan all annan påverkan. 

För vi är, tror jag, bortom allt den jordiska fåfängligheten, ändå alltid älskade för den människa vi i grunden är och är ämnad att vara. 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *