Vars och ens inbyggda livsfart, andlig utveckling, “Quicka fixar” och risken för själslig växtverk

Jag känner det bokstavligen… i hela kroppen… DÅ när saker går för fort i mitt liv, det har jag alltid gjort och jag minns den känslan väldigt tydligt från när jag var barn. För då fick jag typ, existentiell yrsel när jag som den långsamma drömmare jag var hamnade efter och inte hann med de andra. Trots det så hade jag aldrig några problem med att få kompisar, jag var tvärtom omtyckt och hade många. Och jag hade också, konstigt nog, en annan sida där jag kunde vara en busig och livlig pojk – flicka som kunde springa fort och var duktig i friidrott och gillade det också. 

 

 

 

Men det var som om jag direkt kände av den där långsamheten i mig när jag inte hann med, blev nervös och stördes av den mer än mina kamrater och min omgivning gjorde. Och eftersom jag enligt andra, var snäll och rolig och tidigt bra på att uttrycka mig och få till det, så kompenserade jag upp mitt drömmeri och min långsamhet i vissa lägen, med det och det funkade bra. 

 

 

Vi har väl alla, precis som vi har kroppstyper, olika grundtemperament och kroppsspråk, också vår alldeles individuella hastighet och med den följer, kan man väl säga, en tillhörande,  för var och en lämpad farthållare. Och när min tillvaro går för fort och blir för snurrig då mår jag INTE bra, för då känner jag så tydligt att kroppen, psyket och min själ är i otakt, springer om – och ifrån varandra och jobbar i osynk i jobbet för min “helhets” bästa.

 

 

Därför är jag vis av erfarenhet, noga med att leva mig fram i den hastighet som till alla delar är MIN och ingen annans, så att min själ inte hamnar vare sig FÖRE eller BAKOM min fysiska, kroppsliga framfart, för då hackar alla system och funktioner i mig och jag läcker dyrbar energi, går bara på halvfart och känner att jag springer ifrån och sviker mitt sanna jag….

Och det här har gjort att jag också utvecklat ett ganska bra inkännande med  andras hastigheter och begränsningar och tar hänsyn till det. För hur skulle jag rimligen kunna begära andra människors förståelse för det här i mig om jag inte är beredd att göra detsamma för någon annan..? 

 

 

Det här blev konkret och särskilt kännbart när jag blev utbränd i jobbet och tjongade in i väggen ordentligt… Och det blev en rejäl näsbränna och en bra kunskap och en lika lång… som nödvändig väg tillbaka. 

Och det här är en lärdom som för mig är direkt överförbar på aspekten TID när det gäller både personlig och andlig utveckling, som förresten är beroende av varandra för att nå fäste i oss ordentligt. 

 

För det bara GÅR inte att skynda på och  forcera inflödet och förståelsen av andliga kunskaper, eller tro att man enbart kan läsa sig till eller med några kursers hjälp (hur bra och seriösa de än är)  kunna speeda igång en andlig, medial utveckling som på beställning! För quicka fixar är förmodligen ett okänt begrepp i den andliga, universella tidlösa värden. Och allt har SIN tid och det gäller i synnerhet den näring – de genomlevda erfarenheter som mognar till insikter och som får våra själar att växa. 

 

 

Men om själen matas för fort och för intensivt med för mycket mental snabbmat och inte riktigt hinner med sin egen matsmältning, och kanske dessutom ställs inför orealistiska förväntningar på snabb leverans. DÅ kan själen drabbas av VÄXTVÄRK tror jag… Och så ska det INTE kännas att utvecklas och växa på djupet…! 

 

Utan jag ser vår utveckling som andliga varelser som ett vackert träd med djupa rötter och en krona som strävar mot himlen, där varje litet blad måste få SIN tid att växa och utvecklas mot fulländning. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *