En bra självkänsla och en god självkännedom ger ett sunt självförtroende som sätter sig djupare än det vi kortvarigt upplever efter alla prestationer och upplevda beställningsjobb

Det händer då och då att begreppet SJÄLVFÖRTROENDE tas för detsamma som SJÄLVKÄNSLA eller SJÄLVKÄNNEDOM. Det tycker jag är bra synd och varje gång jag ser det i något sammanhang så tänker jag på hur viktig det är att ha just, en bra SJÄLVKÄNNEDOM! Och att faktiskt hela tiden, medan livet varar och dagarna nådefullt rullar på, jobba ganska hårt med att VETA vem man är på DJUPET i sig själv!

 

För har man koll på den identifikationen och på VEM man verkligen är UTAN alla prestationer och BAKOM varje position som vi har – och – gör, så skapar vi goda förutsättningar, nog de bästa faktiskt… för att kunna vara ägare till ett sunt och balanserat självförtroende, ett  sånt som faktiskt varar och består OBEROENDE av både det du gör och inte gör…! 

Vilket INTE innebär att alternativet är lika med att släppa alla ambitioner eller ge upp, eller så… Nej så menar jag alls inte. Utan att man bara inte ska tappa kontakten med sin inre KÄRNA där den oantastliga, och oförstörbara  GRUNDKVALITETEN av sig själv finns och alltid kommer fortsätta finnas. För den talar till oss, fast vi ofta missar det tilltalet… det som säger att vi alla är ett UNIKUM med var och en sin begåvning, sin kraft och sin personlighet.

Och som ALLTID, hur jobbigt livet än kan kännas, i sin kraft ÖVERSTIGER det man själv i dessa mörka stunder ser som oöverkomligt och ofta kopplar till “att inte duga” eller “vara svag”… Och det här sker ofta fast vi inte alltid märker det, för att vi redan står med ena foten in i NÄSTA prestation och på väg bort mot ännu… ett egentligen, inbillat “jag är det jag gör” och den hållbarheten är inte lång  … Vilket i sig bara är ett ett utanpåverk och har sin hemhörighet i  bara de yttersta lagren av vårt självförtroende. Och det är, för mig, INTE detsamma som att öka kännedomen om mig själv och till exempel sina kognitiva mönster, reaktioner eller strategier. 

Och fortsätter man då missa den här skillnaden så vill jag påstå att det finns en uppenbar risk att man mer och mer, tappar kollen på vem man i grunden är och vilken styrkor och svagheter man faktiskt äger och förfogar över. Och då är det också lätt att man överlåter den bedömningen till andra och genom det  “avkapaciterar” sig själv och börjar läcka både självkännedom och värdefulla energier som bygger upp ett bra inre självförtroende. 

Så jag vill verkligen inspirera andra att vända örat till rösten i det inre rummet i sig själva, och lyssna in vad den har att säga oss. För DÅ kan vi börja bygga självkänsla och nå kunskaper om oss själva på riktigt. Och då blir vi också mer självgående, mindre sårbara och inte så påverkbara av det som vi tror förväntas av oss. Och i den processen kan ett sunt och stabilt inifrån – och – ut – självförtroende växa fram och göra skillnad i någons liv och omgivning!

 

Det är förstås lätt att förvillas tro att självförtroendet också är den FÄRSKVARA… som sååå mycket annat har devalverats till att vara i vårt tävlingsinriktade prestationssamhälle. Och den förutsägbara effekten av det blir då att vi som vi säger i Småland, “håller på å bryte å oss på mitten” för att prestera och maximera för att toppa andra inklusive oss själva… SÅ att vi sen kan “känna” att vi fyllt på och stärkt vårt självförtroende och ligger bra till i den allmänna prestigekampen. Och det här får vi akta oss för… eftersom det lätt blir en “dygnet – runt – tävling” som ingen orkar med i längden! 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

2 kommentarer

  1. Så sant. När jag var ganska liten så hade jag full tilltro till mig själv. För det bara var så, den enda som visste bäst var så klart jag själv! Så då saknades varken självförtroende eller självkänsla minsann! – Sen har livet gjort mig ganska tilltufsad. Och det kan vara bra! Men den innersta kärnan tror jag finns hos alla. Och det är den man ska lyssna på. Tror jag. Magkänsla är aldrig fel.

    • Tack för din kommentar Inga och tack för du delar med dig av ditt liv! Jag tänker på det du säger om att livet tufsar till oss…det kan jag verkligen känna dig. Kram till dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *