Precis allt har sin tid och sin mening, och det är egentligen ingen som helst poäng med att spekulära över det som ännu inte har visat sig

Att ha begåvats med en bra och levande förmåga till fantasi och inlevelse är för det mesta bra, och litet som att ha en extra kanal med diverse underhållningsprogram där uppe i det där huvudkontoret, där det för mig, på gott och ont, mer sällan är tyst eller råder sändningsavbrott hihi… 

Men tyvärr så finns det också ett antal kombo – varianter i oss som inte är så bra… och en riklig FANTASI som dansar tätt och obehindrat med en otyglad ORO i en människa är en sån… Och det där känner jag och många andra ganska väl till, för vi är många i den klubben! 

 

 

Men de flesta innehavare av en sån där idiotisk larmberedskap kommer så småningom nådefullt… till en punkt i livet när man bara inte längre ORKAR lyfta den där tvångsmässiga fantasipenseln och helt enkelt skiter i att måla upp fler katastrofscenarior eller nån endaste liten mer”fan på väggen”. Man har liksom fått nog av den smått hysteriska sysselsättningen, har nött ut sååå många såna där målarpenslar i sina dar. Och vilar då äntligen i normal tillit till att saker ska gå bra och att det mesta som ligger framför en, eller redan står i farstun och trampar, faktiskt KAN tänkas gå bra…! För hallå där… hur stor är egentligen sannolikheten att majoriteten av det mesta skulle gå fel och bli farligt…? 

 

För mig blev det en bra hjälp att få bli äldre och genom en viss mognad kunna resignera, släppa taget, sätta ner båda fötterna och helt sonika “lämna in min avskedsansökan” till den där, som vi säger i småland, “lessamma, och” helt självpptagna “hur – ska – det – bli – och – tänk – om – det – går – åt – skogen – tjänsten… Så skönt att släppa den bördan! 

 

 

Och nånstans där under resans gång… så blev jag så äntligen så förståndig att jag insåg att ALLT har sin tid och plats på jorden… och landar efter ett högre moget övervägande, i tillvaron. Och först då behöver jag, i alla fall oftast, ta ställning till hur jag ska förhålla mig till det. Och det ÄR helt poänglöst att grunna över eller oroa sig i förväg innan det som ska hända – händer…! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *