Idealism och realism måste ibland kompromissa med varandra, vi kan inte bara lämna över önskelistor och ansvar för liv och hälsa till högre makter och kräva leverans, vi bär själva huvudansvaret!

Jag hyser inga som helst tvivel på den hjälp och räddning som andevärldens stöd – och – hjälpteam alltid har erbjudit människan när vi på något sätt uttrycker en önskan om det. Med den saken är jag trygg och har full tillit, eftersom jag ett antal gånger i mitt liv har FÅTT så mycket kärleksfull hjälp och så många böner besvarade när jag varit djupt förtvivlad och maktlös och stått med fötterna i svårigheter.

Tacksamheten för den räddningen finns alltid nära i mig och jag tar då och då fram den, ställer den på bordet och minns och förundras alltid över den oändligt stora räckvidd och enorma kärlekskraft som skyddsänglar och andra goda väsen har och förfogar över. 

Men jag har genom år och erfarenheter lärt mig att den hjälp man ber om faktiskt OCKSÅ kan visa sig i en helt annan kostym än den man väntar sig och föreställt sig, och ibland uteblir den helt… Och den slutsats jag dragit av det, är att DET också… i högsta grad kan vara ett svar på böner och en god hjälp! För då har det ibland också hänt saker som direkt, eller indirekt visat mig på det EGNA ANSVAR jag själv faktiskt har över mitt liv och min hälsa, det jag kan göra själv, och på den inneboende kraft och potential jag förfogar över. Men av olika skäl ibland inte ser, eller väljer att inte se. Och då blir det bakläxa direkt…  och det är ju rena logiken och helt rätt tycker jag! 

Det ligger en viss risk i vår tids quick – fix – kultur och egofixering att vi av tidsbrist och ibland  helt ogenomtänkt, lämnar över våra önskelistor och beställningar på hur vi önskar att våra liv ska se ut och lämnar över ansvaret till universum, änglar och andlig hjälp och förväntar oss leverans per omgående. Och då kanske vi känner att vi genom det ändå kan rättfärdiga och försvara vår IDEALISM genom att vi tycker att vi lever i en andlig medvetenhet. 

Men jag tänker att ibland måste vi kompromissa mellan REALISM och idealuppfattningar. För vi har, själva alltid huvudansvaret för våra liv och för  det jobb som det innebär att vörda och vårda oss själva, livet och alla våra medlevare! 

Och den största och mest värdefulla leveransen från högre ort… den har vi ALLA redan fått när vi föddes till den här jorden genom att vi i varje stund och ögonblick i vårt varande, faktiskt  medvetet kan välja det goda och osjälviska för allt och allas bästa! 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *