Vad bristen på trygghet kan göra med oss och vilken pseudoverksamhet det kan ta sig uttryck i

Jag tänker TRYGGHET… och ser framför mig bilden av simdynor i olika modeller, och jag ser mig själv som en liten ängslig flicka med sommarblekt hår i den härliga skogssjön där jag en gång mycket stolt lärde mig simma. Den sjön var som ett andra hem för mig under så många varma Målilla – somrar. Jag älskade känslan av att vara omsluten av det mjuka, snälla vattnet och när jag hade min lilla simdyna på mig så kände jag en sån trygghet, som om jag var buren av flera starka, vänliga armar. 

De här allra första badupplevelserna i det klara källvattnet omgiven av skogens alla ljud och fågelsången blev mitt första riktigt stabila steg in i den trygghet som jag så väl behövde. Och när jag sen kunde släppa simdynan, lära mig simma och tog flera simmärken, då kände jag att jag nog första gången var i kontakt med MIN egen INRE trygghet och faktiskt hälsat på den tillit som var min egen, oberoende tillgång. Och jag visste då på barnets lite diffusa abstrakta sätt att det inte var detsamma som den trygghet och säkerhet som annars alltid var kopplad till min mamma.

 

Just den där sommaren alldeles i slutet på 50- talet när jag oavsett väder nästan bodde i vattnet och simmade och gjorde olika hopp från bryggan, den GJORDE något med mig… Och jag tror att den här lilla vänliga sjön var EN av de KRAFTPLATSER som jag omedvetet hittade som barn och där jag genom att överbrygga ett hinder eller övervinna ett motstånd i mig, fick betydande tillskott till mitt självförtroende och fick mig att fatta att jag faktiskt hade FRI tillgång till en alldeles EGEN kraft och det gjorde mig varje gång lite tryggare.

 Tryggheten arbetar av egen kraft målmedvetet med oss och har alltid en god avsikt att bilda värn och skydd. Men den landar trots det, OLIKA i oss för vi har alla olika mognadsgrad, och kvaliten på den själsliga “odlingsjorden” varierar av olika anledningar och därför tar vi också emot och förvaltar tillit och trygghetshjälp olika.

Otrygga människor beter sig på olika sätt. Och TILLITSBRIST och TRYGGHETSLUCKOR i oss kan både BRYTA NER och BLÅSA UPP OSS så att vi YTLIGT sett utåt kan framstå som både trygga och lugna och till och med helt stabila. Och det tror jag, är ett sätt att stärka sin överlevnadsinstinkt genom att blåsa upp sig och vända alla taggar utåt beredd till attack, och för att hålla fasaden utåt intakt. För att tysta den inre gråten och LÅTSA trygghet och gott självförtroende, vilket  måste vara en hård kamp mot sig själv och förenat med ett extra och onödigt psykiskt illamående. 

För andra blir otryggheten ganska fort en omöjlighet att leva med, och då ligger att BRYTA IHOP närmare än att BLÅSA UPP SIG. Men de här två B:na har ju egentligen samma mål och mening, men är förstås bara ett exempel på att det finns, och antagligen behöver finnas, flera och olika vägar fram till ett viktigt mål i livet och  allt enligt den stora läroplanen. 

Jag tänker att vi nog alla, ibland behöver våga visa vårt behov av trygghet och att sätta ord på vår längtan efter de “tillvarons simdynor” som kan hålla oss flytande och säkra medan vi söker efter den ENDA hållbara trygghet som egentligen bara finns att hitta i oss själva! 

Och jag tror att det finns många kaxiga, otrevliga, egentligen känslomässigt avstängda, otrygga människor bland oss, som varjde dag spelar ett spel och utkämpar en tuff strid mot sig själva. Och som EGENTLIGEN inget hellre VILL än att bli avväpnade av en modig, inkännande medmänniska! 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *