Det fanns en tid då snällhet var nåt fint och hade hög social status, jag vill ha tillbaka den gyllene tidsepoken, för utan snälla människor blir jorden en kall och dödsdömd planet, och jag önskar att människosläktet kunde sluta fredsavtal med sig själv!

Att vi under loppet av en tämligen kort tid och under en nästan galopperande utveckling, har fått ett hårdare och bra mycket kallare samhällsklimat, det råder det för min del ingen som helst tvivel om…! Jag tycker inte om den förändringen och önskar ibland som ett barn, att jag kunde sätta mig nånstans och bara blunda hårt en stund och knäppa mina händer i en tyst, ordlös bön till högre makter. En bön –  en önskan, om att när jag öppnar mina ögon igen så skulle det trygga, idylliska och det relativt sett… mycket mänskligare samhället, det som faktiskt var 50 – 60 – talens signum, vara tillbaka igen.

Nu är jag inte dummare än att jag kan förutse en och annans motargument till min syn på NU och DÅ, att jag romantiserar och att allt minsann inte var “bättre förr”. Och jag motsäger inte den synpunkten alls, av den enkla anledningen att den stämmer. För en hel del i vårt samhälle VAR sämre, mindre fungerande eller fanns överhuvudtaget inte alls vid den tiden, och det var många gånger långt ifrån inte bra.

Men jag tycker att merparten av allt det som vi INTE hade under min uppväxt i slutet av 50 – talet ( jag är född 1954) och under 60 – talet och som vi har obegränsad tillgång till i dag, är rena konsumtionsvaror med en för den tillvanda konsumenten, kortvarig attraktionskraft och har merparten, en betydligt sämre kvalitet och hållbarhet än då, och det är en lurig beräkning i konsumtionens tjänst, som inte är svår att genomskåda tycker jag, och det tycker inte jag är någon förbättring att skryta med…! Dessutom har det, vilket inte är obetydligt, skapat en mängd behov hos oss, som vi nu tror att vi inte längre kan leva utan tillfredsställelsen av. Och vi har blivit jädrigt lurade, faktiskt låtit oss luras och jag var för inte så länge sen en av dom!

Industrialiseringen, flytten till städerna och den materiella, ekonomiska utvecklingen mot välfärdssamhället hjälpte så småningom till att minska den värsta fattigdomen, och minskade äntligen andelen människor i till exempel kalla dragiga bostäder, och den skapade arbeten. Och radikala medvetna politiska krafter lade  grunden för arbetet med rättvise – och jämställhetsfrågor. Människor, de allra flesta av dom, fick det bättre och kunde överleva och allt eftersom olika mycket, började köpa, använda, och konsumera i det välfärdssamhälle som vi såg som vår räddning och det som skulle garantera fortsatt trygghet, men som jag tycker nånstans under resans gång gick fel, för att inte säga överstyr... 

Vi fick ett samhälle där nu nästan allt kan köpas för pengar och där framgång oftast räknas i maxprestation, pengar och lönsamhet. Och den förändringen i samhällskulturen KRÄVER av oss, andra egenskaper än snällhet, och osjälviskhet, eller det att vilja stanna upp och se efter hur andra mår och orka  bry sig om det. Nu står de “emotionellt stabila” – coola, prestationsinriktade människorna med tunnelseende fram mot egots mål och mening, högt i kurs. Och den som är snäll och osjälvisk ser man gärna med skepsis på, och den får också ofta orätt en svaghetsstämpel. Och Tage Danielssons ord, från en av hans bästa dikter, “är du lönsam lille vän” klingar då osökt i mina öron…

En gång i världen, för egentligen inte så länge sen, var det en DYGD, en eftersträvansvärd egenskap, att vara SNÄLL…! Och det var dom godhjärtade, osjälviska vänliga människorna som var samhällets goda förebilder och de hade HÖG social status, och som förde samhället framåt i sann, human anda. Men i dag står skitstövlarna, roffarna, egoisterna och dom känslokalla som har “kontroll” på sitt tvivelaktiga medkännande paradoxalt nog… högt i kurs och  applåderas av allt fler när de vinner mark och lägger världen för sina fötter!

Och DET oroar mig… för det indikerar att vi tappat såååå mycket av dom mänskliga värden och positiva goda förebilder som utvecklar oss och som faktiskt definierar oss som människor!

För det skulle visa sig att vi vann så mycket materiellt men FÖRLORADE minst lika mycket av icke – materiella, andliga värden i det växande gränslösa konsumtionssamhället och under vägen fram till den materiella villfarelsen! Vilket förstås… innebär att vi, för den skull, faktiskt INTE måste leva som asketer utan saker och ting, vi ska bara INTE låta det materiella bli vår religion och Herre! För då tror jag att det blir syrebrist och betydligt mindre liv i dom delar av oss som står i kontakt med ” de eviga frågorna” och den andliga verkligheten och det som jordar oss i verkligheten.

 Men det är tydligen svårt att ändra på det där som förutsägbart alltid visar sig och som vi kan se så tydligt i vår historia…

Att de förebilder och egenskaper som de flesta sätter högst alltid ÄR en spegelbild av rådande samhällsklimat och kopplat till vad som i det ses som överlevnadsvärden och styrka. Och efter det anpassar vi oss mestadels lydigt och “blir” då efter varierande förmåga de människotyper som det råder störst efterfrågan på… det är inte svårt att räkna ut!

Men jag vägrar att bli en sån människa – beställningsprodukt, anpassad till ett kallt, hårt “osnällt” samhälle!! Och jag tycker om de snälla människorna och älskar den hjärtats bildning och styrka som de besitter! För det är bara de som kan hämta hem det trygga, fina människovänliga samhället till oss igen och rädda världen från sin egen mentala undergång! Och mänskligheten behöver, tillsammans ingå ett fredsavtal med sig själv!