Det fanns en tid då snällhet var nåt fint och hade hög social status, jag vill ha tillbaka den gyllene tidsepoken, för utan snälla människor blir jorden en kall och dödsdömd planet

Att vi under loppet av en tämligen kort tid och under en nästan gallopperande utveckling, har fått ett hårdare och bra mycket kallare samhällsklimat, det råder det för min del ingen som helst tvivel om…! Jag tycker inte om den förändringen och önskar ibland, som ett barn, att jag kunde sätta mig nånstans och bara blunda hårt en stund och knäppa mina händer i en tyst, ordlös bön till högre makter. En bön –  en önskan, om att när jag öppnar mina ögon igen så skulle det trygga, idylliska och mycket mänskligare samhället, det som faktiskt var 50 – 60 – talens signum, vara tillbaka igen!

 

 

Nu är jag ju inte dummare än att jag kan förutse en och annans motargument till min syn på NU och DÅ, att jag romantiserar och allt minsann inte var “bättre förr”. Och jag motsäger inte den synpunkten alls, av den enkla anledningen att den stämmer. För en hel del i vårt samhälle VAR sämre, mindre fungerande eller fanns överhuvudtaget inte alls vid den tiden, och det var inte bra. 

 

Men jag tycker att merparten av allt det som vi INTE hade under min uppväxt i slutet av 50 – talet ( jag är född 1954) och under 60 – talet och som vi har obegränsad tillgång till i dag, är rena konsumtionsvaror med en för den tillvanda konsumenten, kortvarig attraktionskraft och har en betydligt sämre kvalitet och hållbarhet än då. Och det tycker inte jag är någon förbättring att skryta med…! Dessutom har det, vilket inte är obetydligt, skapat en mängd behov hos oss, som vi nu tror att vi inte längre kan leva utan tillfredsställelsen av. Och vi har blivit jädrigt lurade, faktiskt låtit oss luras och jag var för inte så länge sen en av dem!

Industrialiseringen, flytten till städerna och den materiella, ekonomiska utvecklingen mot välfärdssamhället hjälpte så småningom till att minska den värsta fattigdomen, och minskade äntligen andelen människor i till exempel kalla dragiga bostäder, och skapade arbeten. Och radikala medvetna politiska krafter lade  grunden för arbetet med rättvise – och jämställhetsfrågor. Människor, de allra flesta av dem, fick det bättre och kunde överleva  och allt eftersom olika mycket, börja köpa, använda, och konsumera i det välfärdssamhälle som vi såg som vår räddning och det som skulle garantera fortsatt trygghet, men som jag tycker nånstans under resans gång gick fel, för att inte säga överstyr… 

 

 

Vi fick ett samhälle där nu nästan allt kan köpas för pengar och där framgång oftast räknas i maxprestation och i pengar och lönsamhet. Och den förändringen i samhällskulturen KRÄVER av oss, andra egenskaper än snällhet, och osjälviskhet, eller det att vilja stanna upp och se efter hur andra mår och orkar och bry sig om det. Nu står de “emotionellt stabila” – coola, prestationsinriktade människorna med tunnelseende fram mot egots mål och mening, högt i kurs. Och den som är snäll och osjälvisk ser man gärna med skepsis på, och den får också ofta orätt en svaghetsstämpel. Och Tage Danielssons ord, från en av hans bästa dikter, “är du lönsam lille vän” klingar då osökt i mina öron… 

 

 

 

En gång i världen, för egentligen inte så länge sen, var det en DYGD, en eftersträvansvärd egenskap, att vara SNÄLL…! Och det var ofta de godhjärtade, osjälviska vänliga människorna som var samhällets goda förebilder och de hade hög social status, och förde samhället framåt i sann, human anda. Men i dag står skitstövlarna, roffarna, egoisterna och de känslokalla som har “kontroll” på sitt medkännande och på empatin, högt i kurs och applåderas av allt fler när de vinner mark och lägger världen för sina fötter.

 

 

 

 

Och DET oroar mig för det indikerar att vi tappat såååå mycket av de mänskliga värden och positiva goda förebilder som utvecklar oss och definierar oss som människor. För vi vann så mycket materiellt men förlorade minst lika mycket av icke – materiella, andliga  värden i det växande gränslösa konsumtionssamhället och under vägen fram till den materiella villfarelsen….Vilket förstås… innebär att vi INTE måste leva som asketer utan saker och ting, vi ska bara INTE låta det materiella bli vår religion och Herre! För då tror jag att det blir syrebrist och betydligt mindre liv i de delar av oss som står i kontakt med ” de eviga frågorna” och den andliga verkligheten. 

 

Men det är svårt att ändra på det faktum som alltid upprepat sig under vår långa historia. Att de förebilder och egenskaper som de flesta sätter högst alltid ÄR en spegelbild av rådande samhällsklimat och kopplat till vad som ses som överlevnadsvärden och styrka. Och efter det anpassar vi oss mestadels lydigt och “blir” då efter varierande förmåga de människotyper som det råder störst efterfrågan på. 

 

 

Men jag vägrar att bli en sån människa – beställningsprodukt, anpassad till ett kallt, hårt “osnällt” samhälle! Och jag högaktar de snälla människorna och älskar den hjärtats bildning och styrka som de besitter. För det är bara de som kan hämta hem det trygga, fina  männisovänliga samhället till oss igen och rädda vår värld från sin egen mentala undergång! 

 

 

 

 

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

5 kommentarer

  1. Instämmer till fullo! Född 1956…Jag är tacksam att jag föddes då och därmed uppskattar allt jag får idag till viss del. Väldigt bra inlägg av dig eftersom jag numera är väldigt glad över att jag föddes just under denna tidsepok och kan känna tacksamhet samt inser att min uppväxt var så himla bra! Jobbar i skolans värld och ska snart få mitt första barnbarn och är redan nu mycket orolig för hans skolgång med detta hårda klimat och respektlöshet samt den egoism som just nu råder … Tack för ditt inlägg!

    • Tack för du läst Birgitta och för din uppskattning! Visst hade vi tur att få växa underden tid vi gjorde. Tacksamhet för det!

  2. Underbart skrivet, håller med dig. Upplever samhället mycket hårdare än när vi växte upp, född 1956, oroar mig för barn och barnbarn. Hur ska deras framtid se ut. Lär dem att vara i naturen och uppleva vad vi kan få av den. Arbetat som socionom, inte roligt att vara ung idag. Men vi får försöka lära vidare att snällhet mot andra mår man själv bra av. Kram 🌺

    • Hej Monika, vad glad jag blir för din uppskattning av mitt inlägg! Det är så roligt när man kan beröra och känna gemenskap genom samma upplevelser i uppväxten och i ett annar samhälle. Kram till dig!

  3. Fantastiskt bra inlägg! Så mycket mitt i prick! Det är så sorgligt att snällhet inte räknas längre. Själv född -48 och inser att dagens samhälle blir hårdare o tuffare för var dag! Som väl är finns det “ljusglimtar” o dom får man vara rädd om! 😊🙏

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *