Ett löfte är alltid ett löfte men inte alltid en absolut garanti, eftersom livet har förtur i varandet och ibland måste komma emellan

Jag har alltid tyckt att det är nåt vackert med LÖFTEN och berörs särskilt av kraften i DEN GODA VILJAN bakom.  Och jag blir varm i hjärtat när människor ibland till slut… efter kanske många känslomässiga utmaningar, möts vid samförståndets gamla vackra, slitna grind och ömsesidigt lovar varandra det som kan lösa upp gamla hårda, torra knutar av blockerad kommunikation och då utbyter KODEN till återskapad VÄNSKAP! 

 

 

Och jag blir uppriktigt glad när jag ser prestigelösheten vinna över sårade, tjuriga stridande parter i sega till synes olösliga konflikter, och när människor ÄNTLIGEN ser det större perspektivet och lyfter av sig gamla megatunga barriärer av sårad, inåtvänd stolthet! Och jag vill påstå att vi  människor i såna sällsamma ögonblick, då när vi möts på halva vägen av ett missförstånd eller i en ovänskap, och når samförstånd och respekt, LEVER och ÄR våra ALLRA bästa och ädlaste upplagor och praktiserar ett verkligt FREDSARBETE!

 

 

Men ibland, och faktiskt ganska ofta, så räcker inte ett FÖRLÅT eller FÖRSTÅELSEN för hur och varför, konflikten – söndringen uppstod, och hur man själv bidragit till det, för att varaktig försoning ska infinna sig. Då tror jag det ibland kan bero på en osäkerhet en bristande tillit kring om en “delägare” till en konflikt verkligen KAN förändra sig själv och vända ett beteende. Ett beteende som visar forsatt problempotential, och att mönster då riskerar att upprepa sig…

 

 

Det är där och då som vi kan behöva uppsöka den där fina”försoningsgrinden” och avlägga ett och annat löfte. En så kallad utfästelse, som för att kunna göra sin tjänst måste, som så mycket annat kvalitetsjobb, vara MENAD och på riktigt! 

Nu är det ju så vist inrättat att världen lyckligtvis är full av människor som når både klarhet och förståelse och ända fram till målet – FÖRLÅT – i en konflikt. Människor som seriöst vill ge sina löften och som också klarar av att hålla och infria dem! 

MEN trots att ett löfte alltid är ett löfte, eller alltid borde vara det, så är DET INTE alltid lika med en absolut garanti för ett fullgörande eller att kraften räcker ända fram till det. För ibland kommer livets realiteter obönhörligen  och ställer sig IVÄGEN… Trots att den som var löftets givare ville så väl – egentligen. 

Det är ju alltid lite sorgligt, och ofta till stor besvikelse för den som lade hoppet om nåt bättre – en förändring i  nån annans hand eller i sin egen. Men jag väljer att se det hela som bara en “försenad ankomst” och nåt som står på vänt för att gå i uppfyllelse när det bästa läget är på plats. 

 

För man får ödmjuka sig till att tro att LIVETS PLAN alltid har företräde i det som händer och inte händer, och vet vårt högsta bästa.

Och jag tror att, när vi brister i att hålla löften, och särskilt de större som ibland syns livsavgörande, då ska vi inte alltid förtvivla, eller känna oss helt misslyckade. För om den goda viljan och den fulla avsikten en gång varit på plats när ett löfte gavs så är det ändå ALDRIG kört…! 

För då anar jag att incitamentet till löftet finns kvar, och att det första avgörande steget redan är avklarat och att man redan står där beredd och resklar på god väg att uppfylla sitt löfte och hålla sin del av ett avtal! 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *