Ja, vad är egentligen en bra definition av ordet SJÄLVFÖRTROENDE och vilka är beståndsdelarna i ett BRA sånt…?
Själv tycker jag att ett verkligt gott och gediget självförtroende är ett rejält bygge som når sin bästa kvalitet i en välstämd, genuin och väl förankrad mix av lika delar : SJÄLVKÄNNEDOM, en bra SJÄLVKÄNSLA OCH EN BRA INRE OCH YTTRE TILLIT – en trygghet i förhållande till sig själv och andra.
Jag återkommer ofta till det där som jag tror så mycket på, att det är i själva MÖTET med varandra som vi liksom “blir till” och i en ömsesidig påverkan i det sociala utbytet som vi från allra första början blir våra medskapare. Och att vi i den känslomässiga interaktionen ofta skapar varandra på nytt, och i varje stund och ögonblick blir varandras omskapare, på gott och ont…! Och förstås bidrar vi till varandras personliga utveckling på precis samma premisser – plus eller minus…
Och jag har tänkt en del på vilken inverkan vårt självförtroende och den kvalitet vi har på det, får i alla våra möten med varandra. För hur många gånger har man inte under livet både känts sig stärkt och bekräftad, men ändå så härligt jämbördig med någon man träffat. Och precis den motsatta upplevelsen har man tyvärr då och då också haft.
Det där att ha ett till synes gott och orubbat självförtroende är inte alltid lika med att vara trygg och ha en god självkänsla och kan många gånger handla om ett typiskt så kallat “utanpåverk”. Och en sån person kan mycket väl, och inte sällan bära på ganska stor osäkerhet under en tuff mask, och bär ibland en hel rustning av tillkämpad, och fejkad hög coolfaktor. Och under en yta av en försiktig och blygsam framtoning hos någon kan ibland också dölja sig en riktigt grundtrygg människa med en god självkännedom och med stark tillit till både sig själv och andra. En person med ett riktigt bra självförtroende som inte behövt trampa på nån annan på vägen fram till det.
En del människor behöver hjälp av oss andra för att LYFTAS upp till en rättmätig nivå av självsäkerhet. Medan andra istället för sitt eget och andras bästa, vänligt men bestämt, faktiskt behöver lyftas NER från sina höga hästar och från en överdrivet hög nivå av ett självförtroende där det saknas täckning.
Och jag tror att man allra bäst bygger ett bra, sunt och stabilt självförtroende som smittar av sig på andra och stärker medmänniskor, genom att stärka sig själv INFRÅN med kunskaper och insikter som skapar ett ödmjukt och hållbart fundament till det självförtroende som aldrig skymmer sikten för att kunna se att man själv är unik, MEN att alla andra också är det… ! Det är att investera ett förtroendekapital i sig själv som ger utdelning i form av att också kunna känna tillit och trygghet till andra och bli en tryggare, säkrare person som känner att den duger och inte känner pressen att behöva bevisa sitt värde.
Och det kan nog, tror jag, göra att man kan slippa den förödande, egentliga osäkerhet som gör att man måste dominera, sänka och trampa på nån annan för att visa sitt “stora” självförtroende. Och markera sin position i flocken.
