Det är en seglevad myt att utpräglade känslomänniskor skulle vara “svagare”och mindre rustade att klara problem och svårigheter än mer cerebrala personer. Det ligger ingen som helst motsättning i det!

Det finns inte mycket annat som skapar så mycket förändringsmotstånd i en människa som fördomar. Och de här fördomarna – förutfattade uppfattningarna, är banne mig lika seglivade som de är effektiva bromsar för en önskvärd och positiv utveckling hos någon…!

Alldeles för ofta betraktas människor som har nära till sina känslor och som vågar använda dom och visa det, som “svaga” och mindre pålitliga i situationer där man sen gammalt har en konserverad uppfattning om att här och nu behövs, för att lösa ett problem eller för att klara en komplicerad situation av nåt slag, en cerebral typ av människa som är bra på att tänka logiskt och som inte förlorar sig i känslomässighet och tappar fokus. En “stark” problemlösare som har huvudet på skaft och full koll på sina emotioner, helt enkelt…

Genom att göra praktik av den här typiska fördomen har mången kreativ och klok känslomänniska med värdefull helhetssyn blivit förbisedd och gått förlorad, inte minst på våra arbetsplatser, till förmån för många överskattade cerebrala”coolingar” som är bra på att se och tänka detaljerat, vilket inte alltid är det bästa. Men en egenskap som förstås annars kan vara bra och användbar i olika situationer.

Men det är bra synd och dåligt genomtänkt att underskatta den hållfasta mentala styrka som fria känslomänniskor FAKTISKT ofta har. För en bra problemlösare eller den som befinner sig i prövningar och svårigheter, har ofta mycket god hjälp av att se HELA bilden av en problematik och av att också kunna göra sidoblickar. Och där har oftast känslomänniskor med mer breda, kreativa tankeprocesser och utblickar en stor fördel, för de fastnar vanligtvis inte i detaljer, mindre bilder eller snäva uppfattningar. Och DET skulle jag vilja påstå är att äga en STYRKA och INTE en svaghet…!

En annan fördel med att ha en nära och fri tillgång till sina känslor är, tycker jag, att det vanligtvis är lättare kunna integrera tankearbete med känslomässig inlevelse, och att mer okomplicerat kunna gå utanför sig själv för att förstå nån annan. Vilket faktiskt KAN göra det lättare att stå ut med en tillfällig påfrestning, eller att kunna se helheten för att kunna nå en bra och varaktig lösning till flera människors fördel.

Jag skulle vilja påstå att utpräglade känslomänniskor länge haft och fortfarande har, med ett visst undantag för kultur – och – konstnärskretsar, en lite lägre social status i olika sammanhang i samhället. Och det ÄR, som jag ser det, fortfarande “finare” och mer seriöst att vara intellektuell, och mer cerebralt begåvad och intresserad, än att vara en kreativ och öppen bekännande känslomänniska. Och det är bra märkligt att vi inte mer har utjämnat det synsättet under tidens gång..

Och jag ser det som att de styrkor och svagheter som vi, mer eller mindre med sanningen överensstämmande, ser i varandra och som vi tar oss friheten att värdera fritt, men tyvärr ofta fel tycker jag, dom blir ofta befruktade och bäst användbara om vi lär oss att förstå att vi behöver BÅDE utpräglade “huvud”- och – hjärt – och – känslomänniskor, och tar tillvara dom egenskaperna fördomsfritt och utan prestige över gränser hos varandra !

Men det förutsätter nog en ganska omfattande revidering av det som olika människor ser olika på, vad gäller styrkor, svagheter och gamla inpräntade överlevnadsvärden kopplade till våra egenskaper. Och framför allt behöver vi mer och oftare prata MÄNNISKOSYN och vädra det öppet med varandra!

Men som sagt, det råder ingen som helst motsättning i att ha nära till sina känslor och vara öppen med det, och det att kunna vara stark och lösa problem eller vara uthållig i svårigheter. Det är en väl inrotad fördom att tro det generellt. För många emotionellt begåvade personer är ofta väldigt bra på att se den stora bilden och på att hitta breda, okonventionella lösningar på problem och inte sällan duktiga på att vara uthålliga, vilket tyvärr ibland också kan bli deras fall!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *