Jag tycker om att åldras, är helt okej med det, har inte längre några fasader att bevaka och sanningen är inte längre en katastrof

65 – årsdagen närmar sig med stora steg och det tar jag med ro och behärskning haha… Mitt ganska stormiga liv, bitvis lika brokigt som en gammal trasmatta, har gått fort fram till nu och jag HAR haft mycket roligt! Stor tacksamhet för att jag kan KÄNNA tacksamhet för det och för att jag tidvis har prövats ganska hårt av livet, men ÄNDÅ nästan alltid sett ljuset och kunnat fånga glädjen lite varstans omkring mig. För DET har gjort skillnad!

Jag ville tidigt bli stor och vuxen, blev ganska lillgammal och fick också mitt önskade vuxenblivande, fast tyvärr i övermått då jag fick ta mycket, onödigt mycket ansvar för mina föräldrar. Men vad blev det, om inte en bra, om än ganska dyrköpt lärdom som jag uppskattar ännu mer i dag, långt senare, för det har hjälpt mig att bättre förstå människor.

Jag har inga problem med att bli pensionär och bli äldre eftersom jag nu som alltid, haft en nära och bra kontakt med min tidlösa kärna, där jag har nära till alla mina genomlevda åldrar. Och jag räknar min verkliga tacksamhet i den enda, verkligt betydande rikedom som liv och hälsa är, ju mer man får leva.

Det är skönt att nu vara mer modig, sunt självsäker och självständigt trygg än aldrig någonsin förr. Och jag känner att mycket av det jag tillägnat mig i livet av både det ena och andra, i den här åldern har hittat sin rätta plats i mig och gjort mig mer oberonde av andras tyckande och gillande. Och blir jag ledsen och uppgiven så hittar 64 – åringen bra mycket fortare och mer okomplicerat tillbaka till lugn och balans igen.

Jag välkomnar åldrandet – omfamnar det, och försöker se det precis som den naturliga livsfas det faktiskt är. Jag putsar på mina årsringar med stolthet och känner STOR tacksamhet att jag fortfarande få vara med på tåget!

Jag gillar mitt gråa hår och är vän med mina rynkor, och jag har inte längre några fåniga fasader att bevaka. Livets sanningar skrämmer mig inte längre och är inte den hotande katastrof som i yngre dagar. Och jag är bara så helt okej och nöjd med att alldeles snart vara en pensionär, och med som sagt, att ha kvar alla redan genomlevda åldrar i mig! Tack till livet för det!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *