Jag tror att den potentielle gengångaren i oss från tidigare liv och inkarnationer ibland “går igen” och gör ett oväntat gästspel och skapar ett “redan sett” – ett ‘deja vu’ ,

Är man som jag en inbiten troende på reinkarnation och själavandring – ( visst är det förresten ett vackert ord…) så ger det åtminstone för mig en extra och väldigt intressant dimension åt tillvaron. Och jag bara älskar den här andliga logiken som själavandringen har i sig och som den visar oss gång på gång, faktiskt!

Det är fattbart och konsekvent och typiskt andligt följdriktigt, att vi genom vårt jordiska medvetande i det stora hela, som jag ser det, nog inte har nån hågkomst eller åtkomlighet till våra tidigare livs händelser eller erfarenheter. Det är sannolikt så vist uttänkt att de istället är förädlade och omsatta i insikter och kunskaper som vi är fria att använda, förutsatt att vi verkligen har, på djupet i oss, har förstått och tillägnat oss dem. Och det skulle förstås bli oerhört rörigt och förvirrande om vi lever ett ETT liv här och nu och obeslöjat samtidigt, skulle kunna se in i ett ANNAT av de vi redan genomlevt…

MEN… och nu talar jag bara om det som jag själv har upplevt och sen funderat kring, jag tycker det finns skäl att tro att fragment och skärvor av våra personligheter och särdrag från redan genomlevda liv då och då faktiskt “går igen” och nog oftast välvilligt spökar lite genom att gästspela i vår tillvaro….och gärna när gamla själar återses igen i samma liv och när våra själsliga samband aktualiseras, av förmodligen pedagogiska orsaker för att höja våra vibrationer och för att kanske göra gemensamma uppsnäppningar av vår utveckling.

För det har faktiskt hänt mig att jag ibland till min stora förvåning upplevt att jag står som utanför mig själv och ett pågående skeende, och att jag samtidigt ser och känner att jag liksom blir förstärkt och “buren” av för mig, här och nu okända, ovana ord och ageranden och lite främmande sociala koder. Men det förunderliga är att det går så smooth som det gör och utan nån större friktion i den här flashen- igenkänningen mellan två olika upplagor, men i grunden ändå samma, av mig själv.

Men den här hjälpen, som jag tror kan vara en typ av akuthjälp och till och med en bonus från andra sidan, är verkligen högeffektiv och försvinner lika fort efter fullgjort jobb som den dyker upp och griper in. Min mamma brukade kalla det här för “gudomliga reservkrafter” och hade stor nytta många gånger av dem i sitt många gånger stormiga oroliga liv.

Jag tror att många kan känna igen sig i det här och man kalla det vad man vill, och uppleva vilken avsändare som helst tycker jag, det är och förblir för mig ändå lika stort och tacksamt när det än visar sig. För mig är det här upplevelsen av genomslag och hjälp av starka egenskaper och talanger från våra “gamla” jag. Som snällt och välvilligt går igen och “spökar” lite från andra sidan, för att hjälpa oss och ibland kanske till och med räddar oss när vi är illa ute.

Och vad är väl det om inte en gudomlig kraft som verkar så vänligt och fint GENOM de styrkor och egenskaper som vi då själva kan återskapa i oss och använda…!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *