Medkänslan är tveklöst emotionernas de luxe och tar ömsesidigt fram det bästa i människan och språket och känslorna dansar tillsammans!

Det är nästan oundvikligt att populäruttryck och ord som används frekvent mellan människor förr eller senare råkar ut för inflation och förlorar i valör och värde. Och jag tror att den risken är större för ord laddade med känslovärden. Det borde inte vara så här, men så länge värdet tycks vara beroende av hur mycket det används, hur ofta det skrivs, uttalas och finns att se framför våra ögon, och framför allt hur utbrett det omvandlas i praktisk gärning – själva tillgången i människor. Så tycks det med tiden sorgligt blekna och förlora sin lyster. Jag gillar inte den teorin men kan inte komma förbi den eller avvisa den i mitt huvud, för det tycks funka så fel och dumt också när det gäller det som vi gång efter gång erfar som välgärningar och det sociala smörjmedel som goda gärningar alltid är. Vilket verkligen är en fet paradox….!

Det är som om vi nånstans i våra välmöblererade hjärnor ändå tror att “begagnat” när det nått ett inbillat bäst – före – datum, och det gäller minsann också ord och uttryck och egenskaper, är mer eller mindre värdelösa och hopplöst omoderna. Språket är förstås föränderligt och det ska det vara, men vissa ovärderliga pärlor i ord och uttryck borde ha kvar sin position och sitt tidlösa värde, för att de helt enkelt är så bra och användbara över tid . Och det oberoende av språkligt mode.

Ord och uttryck kommer och går, och deras innebörder och praktik följer ofta med i det flödet. Inte sällan överanvänds de i medier och blir som epidemiska, för att sen så småningom falla bort och ersättas av andra mer heta modeuttryck som vi vill visa att vi snappat upp och känner till.

EMPATI är ett sånt ord som rent faktiskt skulle kunna ses som nära nog överanvänt i sociala medier idag, men lägg märke till att det håller sig KVAR…! För det är ett starkt känsloladdat ord med ett befogat gott självförtroende som faktiskt inte finns inom räckhåll för de för mig tomma ordens patetik. Och det är också starkt och stryktåligt mot den elaka, poänglösa jargong som till exempel ryms i ironisk kritik mot så kallade “godhetsknarkare” och “blödiga känslomänniskor”.

Och jag är naiv nog att tro att det finns en anledning till det, nämligen att språket och våra emotioner alltid utifrån givna omständigheter strävar efter att kunna dansa tillsammans och att de är varandras givna förutsättning….!

Och eftersom EMPATIN är som jag tycker våra känslors de luxe och det finaste och mest användbara mellanmänskliga verktyg vi har fått att förfoga över, så är själva ordet också med all rätt, oantastligt, ovärderligt och tidlöst! För medkänslan är den absolut ädla känsla som ömsesidigt tar fram det bästa i oss människor!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *