Vi är alla för varandra ömsesidiga minnesproducenter i vårt ständiga varande och äger, verkligen äger, möjligheten att skapa goda minnesbilder åt varandra!

Jag säger bara: Varmt och innerligt välkommen är du som alltid – ljuvliga Advents – och Juletid! Och tack för alla minnen som ryms i din eviga boning!

Jag har förresten länge varit intresserad av vad MINNEN och vad sparade bilder av gamla händelseförlopp i våra inre rum kan göra med oss, och av hur vi medvetet eller omedvetet väljer att använda dem och förhålla oss till dem. Och särskilt fascineras jag av hur olika vi tolkar det förgångnas kvarlämningar, det där som en gång blandades med våra emotioner och sen sögs upp och absorberades av våra ytterst förfinade sinnen, och tänker ofta kring, hur och om, vi umgås med dem och använder dem i det nuvarande livsrummet.

De här samlingarna är inget annat än rena guldgruvor för det mänskliga psyket… Och det, alldeles oavsett om det handlar om positiva eller negativa minnen eller om ljusa eller mörka associationer. För de är alltid när de återupplevs och när man ser dem i ögonen på nytt, ett suveränt utvecklingsmaterial och är den port som man med stolthet kan passera och lägga bakom sig när gamla svårigheter blir bearbetade!

Minnen från barndomen då den sinnliga och känslomässiga perceptionen stod på topp, kan vara så färgrika och fulla av gammal trygghet och kärlek, att de konserverats i de känslorna och förblir precis så MAGISKA som då en gång. Och kan om de förvaltas väl, sparas och återberättas, ge glädje genom generationer och bli till ovärderliga, läkande andliga testamenten som fortsätter vara lugnande och helande för de efterkommande som behöver det.

För mig blir julen med åren allt mindre kravfylld och  den kan faktiskt inte stressa mig längre, för jag njuter mer och mer av allt det där som jag HAR “julat” mig igenom och av alla fina minnen jag har av från när mina barn var små, och hur roligt, spännande och färgrikt allt då var och det spiller över och förgyller jularna på äldre dar, och på ett skönt och avspänt sätt med väsentligt mindre förväntningar på mig själv, och det är sååå skönt!

Och det är som om gamla julminnen också gör mig lite klokare och får mig att se vad som verkligen är viktigt, och vad man faktiskt utan dåligt samvete kan utesluta när det gäller julförberedelser. För man “måste” ganska mycket mindre av det man TROR när man tänker efter. Och när man har modet att strunta i att jämföra och mäta sig med vad “alla andra” gör och lyckas hinna med, eller med de där gigantiska förberedelserna man iscensatte en gång som ung i världen.

Jag får som alla åldrande människor allt närmare till mina genomlevda minnen och dörren dit står nästan alltid skönt öppen numera, och det är ibland som att bara  kunna hoppa in en mycket välbekant film och på nytt få uppleva det redan genomlevda, och den där filmen den blir banne mig bara bättre och bättre ju mer jag ser den…!

Det är som om då och nu, minnen och lärdomar – tillsammans, har sin allra bästa tid i mogen ålder och då äntligen kan samsas i en mer kravlös, vettig och skön balans.

Och jag tänker att visst är det mäktigt att vi inte bara SKAPAR våra egna minnen utan också varandras… precis hela tiden, och medan vi på olika sätt traskar omkring här under vår välsignade stund på jorden!

Och kanske borde vi lite oftare påminna oss om att vi faktiskt ÄR så privilegerade att vi har mandat att till stor del kunna VÄLJA hur våra minnen ska se ut, och genom det också bli välvilliga medskapare till varandras.

Och vem vet… kanske får vi också föra vidare någon form av andligt testamente till vår eftervärld!

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *