Ett tryggt samhälle ger trygga tillitsfulla människor som vet och känner att de vågar vara öppna och bjuda på medmänsklighet, hjälp och stöd till varandra och är därför inte rädda för att göra såna investeringar i sina medmänniskor för de vet att det lönar sig på alla sätt och i det ömsesidiga utbytet.
Och i ett sånt samhälle lyser de humanistiska värdena alltid med sitt starkaste ljus och gör att de allra flesta blir, och lever ut det bästa i sig själva. Och de litar på att människor i allmänhet är välvilliga och snälla och vill väl, och det resulterar oftast i ett fint givande och tagande där empatin och medkännandet växer och sprider sig som ett välsignat regn över torra marker och öppnar hjärtan, hela tiden…
Men hur gör man då i ett samhälle som vårt nuvarande, där våldet och brottsligheten ökar och när vi blir mer och mer otrygga och misstänksamma, och av förklarliga skäl tappar vår tillit till det goda i människor?
Hur kan vi förhindra att vi får ett allt mer slutet samhälle med rädda, desillusionerade människor som själva blir slutna? Och som på förekommen anledning är skrämda och inte längre alltid vågar närma sig en okänd för att be om, eller erbjuda hjälp i olika situationer..
I ett sånt samhälle ökar förutsägbart också den oväntade brottsligheten bland människor som ANNARS inte sysslar med sånt, för RÄDDA människor har lätt för förvandlas till arga individer som startar krig på olika sätt.
För det handlar om upplevelsen av hot mot existensen och mot liv och lem, och om våra medfödda försvarsmekanismer. Och om hur det sammantaget landar i vars och ens olika grad av mognad och i våra erfarenheter. Och resultatet av det kan då självklart också se olika ut och visa sig på olika sätt.
Men för att kunna behålla vårt öppna, demokratiska humanistiska samhälle och det goda tillitsfulla i oss alla, och för att vi inte ska sänka oss till grader av primitivitet och gå bakåt i vår mänskliga utveckling, så tror jag att det enda vi kan göra, fast vi ibland skälver av rädslor och otrygghet, är att bara fortsätta hålla den medmänskliga LÅGAN HÖGT, aldrig låta den slockna eller falna!
Och fortsätta tro på att det faktiskt finns nåt gott, om så bara ett litet frö, av GODHET i merperten av mänskligheten! OCH att fortsätta söka förståelse i andra så som vi själva vill bli förstådda!
Men det här innebär för den skull inte att vi inte ska sätta gränser för vår acceptans av hur människor förhåller sig till lag och ordning, eller att vi inte ska sätta ner båda fötterna när ondskan härjar fritt! För det GÅR faktiskt att vara både mänsklig och human och samtidigt visa tydlighet och ställa krav, det ÄR möjligt och fullt förenligt!
Just nu känns det för mig som om hela varandet genomgår en synnerligen välbehövlig rening, och att den brinnande lågan av kärlek och godhet behöver vara starkare än den förut någonsin varit för att kunna bränna bort det ondskefulla, all illvilja och negativa energier i världen!
Och nu gäller det att vi, fast marken skakar under våra fötter, inte låter rädslor ta över och att vi för all del klamrar oss fast i det mänskliga i oss själva, till dess att förändringens och uppgraderingens stormvindar har bedarrat.
För jag ser absolut ljuset i tunneln och ett tydligt hopp för samhället och världen och för mänskligheten!
