För mig är skrivandet ett måste och nästan på liv och död, för skriver jag inte av mig regelbundet, och det kan som ni har märkt, bli dagligen… så mår jag inte alltid så bra. Det har mer och mer utvecklats till ett kall faktiskt, och jag tror att min gamle farfar i himlen han som också var en skrivarsjäl och något av en diktare faktiskt, är lite stolt över att hans skrivar -gener i någon mån gått i arv till hans sondotter.
Så har det varit sen jag var ung faktiskt och jag har väl bara ett medfött stort uttrycksbehov. Och har man det, och det har förstås så många andra duktiga bloggare också, så blir man så glad och tacksam när man blir läst och får beröra, glädja, stötta, trösta eller ibland bara få bjuda på ett igenkännande, eller kanske till och med lite upplysning om man har tur!
Jag har märkt att jag fått fler läsare och följare och jag vill så gärna ge er alla mitt stora varma TACK för det!
Det är för er alla, ni därute, som jag varje gång skriver och tömmer mitt hjärta och min virriga knopp! Tack för att ni ger mig det uppdraget och det förtroendet, jag ska inte svika er!
Kärlek till er alla, ni ger mig inspiration !
