Hallå där det här är till er, säger jag till de människor som i det offentliga samtalet ersatt nyanserade, sansade åsikter med hat i alla former!

Varför är så många gånger vanlig normal upprördhet och vrede förvandlad till olika uttryck för HAT i sociala samtalsrum numera? Och hur kan det här, under en relativt kort tid, ha fått en sån allmän acceptans som något ISTÄLLET för en åsikt…?

Ligger förklaringen ensam i det att vi som mer anonyma och ansiktslösa mediekonsumenter kan gömma oss och då mer vågar spy ut vår galla! Eller HAR vi helt enkelt blivit mer känslokalla, cyniska och kalla som mänskliga individer? Och det kanske, för att vi trots vår breda “välfärd” egentligen mår sämre än vi vågar erkänna och visa varandra och för att vi har lärt oss att förakta svaghet, och att det här illamåendet måste få sitt utlopp nånstans.  jag tror att det är en blandning av allt det här. Och visst.. det är ju i någon mån förståeligt, rent teoretiskt, psykologiskt. MEN att praktisera det mot sin omvärld är aldrig okej, och  övergår i den här omfattningen, som det förekommer i dag, mina värsta farhågor om vad vi egentligen KAN göra mot varandra…och det skrämmer mig!

I min begreppsvärld är att hata ett uttryck för en känsla och ingen utvecklad åsikt. Och en sammanblandning av de här två ger inte bara negativa, dåliga vibbar och så oerhört mycket klumpiga, elaka personliga påhopp och tårar och en massa “nedtrampade tår”, utan är också ett påhopp på språket och ger en onödig värdeminskning – inflation av känslouttryck! Och språket ska man också vara rädd om!

Jag måste säga att det här luktar både ren social lättja, improduktiv bekvämligt och en dåligt genomtänkt, nästan epidemiskt smittsam jargong bland normalbegåvade människor. Och det här är inte rättvisande för det EGENTLIGA mänskliga, ändå ganska högtstående förståndet !

Visst har ilska och vrede otvivelaktigt sin absoluta funktion och SIN renande urladdande effekt och inte minst för känslomänniskor, det vet jag själv. Men den funktionen, den positiva effekten når man allra bäst om den kopplas på i den kontext och i de sammanhang där vreden och hans “familj” hör hemma, och då den kan förstärka uttrycket i en text så att den den bättre kan nå fram och hitta sitt syfte.

 

Man är som jag ser det,verkligen  ingen cool och tuff person om man så gott som i varje sammanhang tar fram största trumman och slår på den det hårdaste man kan direkt, det blir bara töntigt och överdrivet tycker jag, för “tomma tunnor skramlar mest” … Och man kan inte vara “förbannad” och hatisk på allt som man ser eller hör, för då ligger problemet hos en själv och bör åtgärdas!

 

Nu behöver vi verkligen ta tillbaka det fulla utrymme där förut mycket mer, vänlighet, tolerans och mellanmänsklig kärlek hos merparten av mänskligheten under lång tid haft sitt bo  i våra hjärtan! Och med bestämdhet kasta ut den här otäcka onyanserade ilskan och hatet, och ta i tu med den här obalansen som hör ihop med många andra såna som vi så idiotiskt själva har framkallat.

Ta avstånd från hatet och återskapa en normal jämvikt mellan våra känslor och uttryck och bli mer eftertänksamma, tycker jag. För hur det ser ut i våra hjärtan är en direkt avspegling av den role model av det samhällsklimat, som vi i varje stund, i varje möte skapar åt oss själva!

 

 

 

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *