När jag blir “stor” och äntligen vuxen… vill jag bli förståndig och rationell och lite mer hjärn – klok som guben min!

Min käre make och livskamrat och jag har alltid mycket att prata om och eftersom han är en del äldre än jag och vi har så helt olika bakgrunder, och är varandras motsatser, så är  det mycket som blir intressant att jämföra.

I dag har vi haft en mysig eftermiddag i vår svala skuggiga  tillfälliga”överlevnadscarport” och skamlöst långfikat, latat oss och på makens uppmaning lyssnat till kosmologen och fysikern Max Tegmark och hans fascinerande sommarprat. Och till och med jag som inte  riktigt delar min Jans naturvetenskapliga intresse tyckte det var oerhört intressant och kan verkligen rekommendera andra att lyssna på det!

Ibland brukar vi titta tillbaka på våra respektive skoltider under olika tidsperioder i samhället och det kan bli riktigt roligt. Jan var tidigt ett typiskt “skolljus” som begrep det mesta, också det där som jag tyckte var både tråkigt och snudd på obegripligt att dra in i hjärnkontoret.

Själv var jag till exempel aldrig ens i närheten av att vara normalduktig i matte, inte heller i fysik och kemi, och landade alltid i en skämmig svag 2: a i betyg.Och jag tyckte alltid att det luktade så illa i fysik -och kemisalarna. Och jag minns att jag nästan kunde känna hur vänster hjärnhalva, den lilla del som överhuvudtaget funkade alls, liksom krympte  ihop och kopplades bort från min vilja. Jag ville kunna förstå men det hände ofta att  jag fick totalt hjärnsläpp, och fattade noll,  fast jag tänkte så jag tyckte att knoppen nästan sprängdes. Och jag kom att avsky alla mattesalar i skolan och fick som högkänslig, nästan ångest av att närma mig en stackars matematiklärare.

Var och en har sina starka grenar i livet och få behärskar alla. För mig var språk och allt inom ramen för kreativitet, fantasi och fria tankar från  början min arena och styrka. Där har jag fortfarande mitt favoritrum bland intressen, och där trivs jag och känner mig hemma och kan ta fram det bästa i mig och göra bra i från mig. Tacksamhet för det!

Jag är en typisk och fullfjädrad högerhjärnhalvs -person, och fysik, kemi och siffror blir för mig ALLDELES för abstrakt, snårigt och svårbegripligt. Och kanske är det därför som en siffra, ett tal, blir just bara siffror för mig. Som MOT bättre vetande ger mig en barnslig KÄNSLA av att de egentligen saknar en direkt betydelse i tillvaron, att de bara “rör till det hela…” Vilket ju förstås just bara  är en KÄNSLA och oförenlig med realism och verklighet.

Att jag till exempel fyllt 64 är alls ingen konkret “hotbild” för mig haha… jag kan lika gärna vända på siffrorna och plocka fram 46 – åringen i mig. Och precis lika möjligt är det att, rent mentalt,  halvera  den där 64 -åriga talföljden och landa i 32 – åringen Ann, som då hade fått sin sistfödda som var ett år….tänka sig!

Därför blir jag också arg på den dumma ytliga åldersfixering och diskriminering av äldre, som vi trots alla rop om mångfald, ser  lite överallt faktiskt!  Själv har jag aldrig känt mig riktigt vuxen fast jag nästa år blir pensionär på riktigt, och det har varit ganska bra i vissa avseenden, och särskilt när det gäller min kreativitet och i skrivandet.

MEN då och då kan jag faktiskt bli lite trött på mig själv och tänka:

Att när jag blir “stor” och äntligen vuxen…. vill jag bli lika förståndig och rationell och lite mer “hjärn -klok” som “guben” min.

Jag vill kunna se lite mer pragmatiskt på vardag och verklighet, och önskar att jag till exempel kunde sätta mig ner som han gör, och nyligen gjorde, och till exempel skriva ner en matematisk formel, en teori om primtal som han haft några år och skicka den till Max Tegmark, eller att förstå sambanden bland rymdens stjärnor och galaxer … Jag blir så imponerad av det och så glad för hans skull!

Och jag önskar att jag kunde som “guben” beräkna vinklar, vindar och fallhöjd och allt vad det heter, kanske inte på heltid haha, men lite då och då, för att kunna känna hur det känns att vara motsatsen till den jag själv är. Kanske en liten PRAO – period helt enkelt…!

Men för övrigt är jag ganska nöjd med mig själv och mitt lite försenade vuxenblivande, för det ger mig en oftast en  bred, klar och oblockerad, oförvanskad syn på livet och det är ju i sig ändå en kunskap, eller hur…..

annsandrum

Jag heter Ann, och i mitt Andliga Rum är du varmt välkommen att stiga in! Där kommer du att möta mig i valda delar av min vardag och du kommer garanterat att få ta del av mina bakåtblickar i ett bitvis ganska brokigt liv med mycket glädje men också med en del uppförsbackar. Jag är utbildad undersköterska med lång erfarenhet av möten med människor. Under åren har jag studerat vårdvetenskap, undervisat lite i Kris - och sorgearbete och alltid jobbat hårt för att förbättra och utveckla vård och omsorg av äldre och demenssjuka. med egna koncept har jag också föreläst i ämnet. Under de senaste åren jobbade jag en tid som diakonassistent inom Svenska kyrkan. Jag har alltid skrivit i olika former och är intresserad av andliga och filosofiska frågor och tar gärna ner dem på ett vardagligt plan för att få livsbränsle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *